Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 14. Försvunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Helt tyst hviskade hon för sig själf:
— Men jag tyckte alldeles, att det var, som om jag hört ett
högt ropande och bultande. Men nej, nej; det var ju bara i
drömmen. Den gode Folke Wallmark, hvars röst jag tyckte , mig höra,
har ju ingen aning om, att jag hotas af ett liknande öde, som den
stackars, stackars Lilly redan fallit offer för. Men Lilly var
åtminstone lycklig i sin tillitsfulla omisstänksamhet. Hon bemödade sig
om att älska sin man, under det till och med ett sådant försök är
motbjudande för mitt hjärta.
Då återvände den dröm, som hon nyss haft i halfslummern,
fullständigt i hennes medvetande.
— Lilly! Lilly! sade hon hastigt. O Gud, skulle denna dröm
kunna ha någon större betydelse? Jag drömde, att jag låg på knä
utanför den goda Lillys sista hvilokammare. Då öppnades dörren
och ut steg Lilly, ledsagad af den gode Folke. "Gläd dig, med mig",
sade hon till mig, "i grafven har stor glädje kommit mig till del.
Kärleken vakade öfver mig, och Gud gjorde med mig ett under.
Kom, kom du kära väninna, och öfvertyga dig med egna ögon om
hvad trogen kärlek är i stånd till!"
I detta ögonblick ringde det på tamburklockan.
— Store Gud! Min dröm! utbrast Hildur, och med bevingade
steg ilade hon ut för att öppna.
Hon tänkte i sin upprörda sinnesstämning icke alls på att först
fråga, hvem det var, som ville komma in vid denna ovanliga tid| på
dygnet.
Som en lycka betraktade hon det, att hon ännu var fullt
påklädd, ty en aning i förening med hennes så sällsamma dröm sade
henne, att hon skulle få höra mycket öfverraskande nyheter.
Och det vardt äfven fallet.
Folke stod där varm och andfådd framför henne.
— Fröken Hildur, blif inte förskräckt! Det är ett gladt, om
också nästan otroligt budskap, som jag bringar er, sade han, och
steg in i våningen. Ni måste genast följa med mig ut till Stensnäs;
ty grefvinnan Lilly lefver och ber er komma till sig.
Strax därpå hade "Hildur erhållit kännedom om allt, som rörde
Lillys underbara uppvaknande ur stelkrampen och hennes befrielse
ur gratkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
