Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
— Vill du göra mig yngre, än jag är, doktor? frågade
gubben med djup basröst.
— Nå ja, det lämna vi därhän, Elias, föll Brummer gubben i
talet. Vi ha allesamman fått rdentliga slängar på morgonkvisten.
— Hvad har då händt? frågade gubben och såg helt
förskräckt ut.
— Det ska’ jag berätta sedan. Nu måste du först af allt spela
din rol som hedersam husfader. Din syster behöfva vi inte för
tillfället.
Brummer hade själf en nyckel, hvarmed han nu reglade
ytterdörren. Och han uppträdde äfven i öfrigt så, som hade han varit
herre här i huset, och som spelade gubben bara en förtrogen
betjänts underordnade rol.
— Nå, kom då, doktor! sade Elias och gick före in i ett rum.
Där tryckte han på en för hvarje oinvigd fullkomligt
förborgad, djupt under tapeten gömd knapp.
Samtidigt uppstod ett buller, som om en blåsbälg blifvit satt i
rörelse genom denna tryckning på knappen.
Knappen stod i förbindelse med en hemlig mekanism, som
öppnade en fallucka invid kakelugnen i ena hörnet af rummet.
Denna lucka var beklädd med järnplåt, och hvarje oinvigd
måste tro, att man spikat fast plåten framför kakelugnen för att
skydda golfvet för gnistor och eldbränder.
De båda männen stego genom falluckan på en stege ned i ett
slags kammare; ty fastän detta rum låg under jorden, kunde man
likväl ej kalla det en källare, just emedan det var litet som en
jungfrukammare.
Från detta rum ledde några steg från den stege, hvarpå de
kommit ned, några stentrappsteg uppåt, liksom vore där början till
en trappa, som vid husets byggande funnits på ritningen och
påbörjats men aldrig fullbordats.
Doktorn gick upp på det öfversta af dessa trappsteg och kunde
därifrån med uppsträckt hand nätt och jämt nå rummets tak.
Äfven där fanns visst någon hemlig anordning, ty så snart
Brummer med fingerspetsarna vidrört taket, sänkte sig midtelpartiet
af detta ned i djupet.
När detta stycke af taket sänkt sig ända till golfvet i källar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
