Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Ni har endast rättighet att misstro mig så länge, som skenet är
emot mig. Men var förvissad om, att det endast var ett falskt,
missledande sken, när ni trodde, att jag handlat i straffbart
samförstånd med er man, ty jag har i stället gjort allt för att i ert eget
intresse omintetgöra grefvens onda anslag.
Grefvinnan Lilly ruskade på hufvudet, liksom kunde hon inte
alls förstå dessa doktorns ord. I allvarlig, förebrående ton
yttrade hon:
— Vill ni verkligen söka inbilla mig, herr doktor, att ni icke
på uppdrag af och i samförstånd med min man gjort er skyldig
till barnarof?
— O, nådigaste fru grefvinna, jag förnekar ingenting, svarade
läkaren.
— Hva? Ni medger alltså, att man frånröfvat mig mitt kära
lilla barn och att ett annat, ett dödt barn blifvit understucket ?
— Jag skulle verkligen inte våga begå den synden, fru
grefvinna, att säga er en osanning och därigenom göra er ännu
olyckligare, än ni tyvärr redan är.
— Inga undanflykter, herr doktor. Jag fordrar en bestämd
otvetydig förklaring af er. Säg helt enkelt ja eller nej, så att jag
vet, hvar jag hd*r er! Nekar ni äfven nu, vill ni fortfarande bestrida
hvad jag med mina egna ögon sett, nämligen att John fort sprang
sin väg med mitt gråtande barn, så kommer jag att betrakta er
som en skurk och straffa er med mitt förakt.
— Neka? upprepade Brummer. Vare det fjärran från migr
fru grefvinna! Tvärtom, jag har kommit för att nu, då ni
befinner er utom räckhåll för er förfärlige mans förföljelser, i alla
afseenden säga er fulla sanningen. Jag känner mig icke endast af
medlidande med er förpliktad därtill, utan jag gör det äfven, på det att
ni skall inse, det jag, hur mycket än skenet var emot mig, städse
endast haft er räddning ur den barbariske makens händer för ögonen»
Lilly reste sig upp i sittande ställning. Liksom besvärjande
sträckte hon högra handen mot läkaren.
— Vid Gud, den allsmäktige och allvetande, utbrast hon,
uppmanar jag er att säga mig, om mitt barn ännu finnes i lifvet, och
och om ni i så fall är villig att hjälpa mig, så att jag får igen det.
Läkaren bugade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
