Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 16. Ett ödesdigert steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
SEXTONDE KAPITLET.
Ett ödesdigert steg.
Genom sin betjänt hade grefve Adlerström stämt möte med
sin älskarinna på ett utvärdshus. Han ämnade med henne resa
till Stensnäs.
Hvad de hade för ärende dit, det kan nog läsaren tänka sig,
när vi här omnämna, att grefven tog med sig den andra nyckeln
till graikapellet.
När grefvens ekipage stannade utanför värdshuset, skyndade
skådespelerskan Anna genast till.
— Min skatt, du har kanske väntat på mig? frågade grefven.
— Jag är van vid punktlighet. Du förstår kanske? ljöd det
något trotsiga svaret
— Bara inte vid repetitionerna, min skatt. Där lär du till och
med rätt ofta betänkligt öfverskrida den akademiska kvarten.
— Jag kan ju försvinna härifrån, om du så önskar.
— Inte något uppträde Anna! Nu är du inte på scenen, vet
du väl. Jag kommer lite’ senare, än jag bestämt, men det rår jag
verkligen inte för.
— Just en fin fästman, som låter sin fästmö vänta en hel
halftimme.
— När du grälar och är ond, då är du dubbelt söt, Anna.
Men var nu min förståndiga flicka!
— Du har väl förlofningspresenten med dig, Bror? Kanske
du blef uppehållen hos juveleraren?
Så inställsamt vänlig hon nu kunde vara, den ormen!
— Jag har särskildt beställt ett smycke åt dig, Anna.
— Verkligen?
— Lita på det! Jag hoppas, att du ska’ bli utom dig af
förtjusning, när du får det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
