Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 16. Ett ödesdigert steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
— Ja, hvad vst jag? Gör er bara beredd på, att han som
dessert serverar er ett par ordentliga krakmandlar! Åh, det riktigt
ryser i mig! Hör, nu är ovädret redan i yttre rummet! Han
stampar ju, som om han fått på ackord att trampa ett par lass
gatsten till makadam.
Lika fort, som han kommit, försvann John åter genom en
dörr, som ledde ut till trädgården.
Välvisligen drog han icke dörren i lås efter sig, ty då kunde
han ju icke ha spelat lyssnare.
Grefven skulle helst velat gå ur vägen för Folke, men
nyfikenheten att få veta, hvad den unge mannen .visste eller ville honom,
höll honom tillbaka.
Då öppnades dörren, och — Folke Wallmark stod på tröskeln.
Hans ansikte var högrödt.
Ett par ögonblick stannade han i dörröppningen och mönstrade
den bestörte grefven jämte skådespelerskan med så genomborrande
blickar, som ville han utgrunda bådas hemligaste tankar.
Skådespelerskan mötte med fräck min hans blick.
Nu hälsade herr Wallmark tämligen stelt och vände sig till
grefven med orden:
— Tillåt mig en fråga, herr grefve?
— Hvad önskar ni, herr Wallmark? frågade grefven kyligtT
men så innerligen glad, för det Folke icke tvärt utslungade en direkt
anklagelse eller någon svår beskyllning.
— Jag har stort intresse däraf, herr grefve, det vill säga,
strängt taget ligger det uteslutande i ert eget intresse, att ni
sanningsenligt säger mig, hvar ni tillbringade förliden natt.
-— Ack, svarade grefven, liksom förargade han sig öfver sig
själf, tyvärr måste jag till min egen skam erkänna, att jag förliden
natt åter igen suddade ordentligt. Kom inte hem ifrån källaren
förrän fram på morgonen.
— Ni var inte ute på Stensnäs?
— Visst inte. Men törs jag fråga, hvarför ni vill veta, hvar
jag var?
— Besvara först äfven en andra fråga, herr grefve: hvar var
er betjänt John förliden natt?
— Hvar skulle han eljes ha varit om icke hemma i våningen?
— Kan ni, om så skulle påfordras, svära på det, det vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
