Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 16. Ett ödesdigert steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
säga, kan ni med godt samvete svära på, att inte heller John under
nästförflutna natt var ute på Stensnäs?
— Hvilket ögonblick som helst, herr Wallmark. Men var nu
snäll och tyd den gåtan, hvarför ni så mycket intresserar er for en
sak, som ju icke tyckes äga någon som helst betydelse!
— Jag företog en promenad utåt landsbygden och fick då
veta, att gubben Karlstedt, er parkvaktare, under natten plötsligt
blifvit vansinnig.
— Karlstedt, den gamle, präktige Karlstedt vansinnig? utbrast
grefven, och hans öfverraskning var verkligen okonstlad. Men min
Gud, hur kan det ha kommit sig?
— Ja, det var just det jag ville veta af er, herr grefve.
— Af mig? Jag vet ju inte ett jota mer om hela saken, än
hvad jag nu fått veta af er. Ja, jag ber er till och med lämna mig
närmare upplysningar, ty den präktige gamle mannens öde går mig
verkligen djupt till hjärtat.
— Jag beklagar, herr grefve, att jag ej kan gifva er någon
närmare förklaring, ty mina förmodanden rörande Karlstedts
plötsliga insjuknande och de personligheter, som därvid torde ha spelat
en rol, äro ännu af en allt för obestämd natur; men så mycket vill
jag oförbehållsamt säga er, som att enligt läkares utsago Karlstedts
sinnessjukdom låter sluta till ett mot honom begånget brott.
— Hvad säger ni? Hvem skulle väl kunna ha begått något
brott mot en så gammal, oförarglig man . . .
— Jag har just gjort till min uppgift att utgrunda det, herr
grefve. Jag kommer att sträfva till detta mål utan anseende till de
personer, som därvid möjligen kunna ifrågakomma. Karlstedt torde
kanske vara fullt återstäld om en liten tid, så att han själf blir i
tillfälle att anklaga förbrytaren.
— Under sådana förhållanden måste jag själf skynda till
Stensnäs och inhämta närmare upplysningar, förklarade grefven,
och om jag finner, att er misstanke är grundad, så kommer jag att
ofördröjligen anmäla saken för vederbörande myndighet.
— Skulle ni verkligen göra det, herr grefve?
— Naturligtvis! Tviflar ni på det, herr Wallmark, att jag
skulle göra min skyldighet och med glädje lägga mig ut för en
gammal, högt värderad trotjänare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
