Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 16. Ett ödesdigert steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
— Äfven då, herr grefve, om ni själf hade att vänta er en
massa obehag?
Adlerström såg skyggt åt sidan.
— Jag? Hvad skulle jag kunna få för obehag af det? Jag
står ju helt och hållet utom den saken.
— Det är väl för er det, herr grefve, om ni vet er fri från
hvarje skuld.
— Herr Wallmark, här har ni min hand därpå, att jag ej har
någon aning om orsaken till denna ledsamma händelse. Men gör
allt, hvad i er förmåga står, för att utgrunda hemligheten! Jag
skall icke underlåta att göra hvad jag kan. Men för öfrigt, herr
Wallmark, känner jag mig förplktad att vid detta tillfälle be er om
förlåtelse för de förolämpande ord, som jag den där gången i
onyktert tillstånd råkade yttra på Djurgårdsbrunns värdshus.
Folke bugade sig lätt.
— Jag tackar er, herr grefve, sade han, för det ni insett er
orättvisa. Var förvissad om, att jag ej hyser något personligt agg
till er! Jag har bara velat visa er den afgrund, invid hvilken ni
vandrar. Men känner ni er moraliskt förpliktad att lämna mig
upprättelse, så kan det endast ske på nämnda värdshus och i närvaro
af samma personer; här, mellan fyra ögon, har er af bön för mig
intet annat värde än det, att jag gläder mig att ha fått höra ett så
försonligt ord af er. Farväl!
En stel bugning för grefven, en föraktfull blick på den i
bakgrunden stående skådespelerskan, och Folke Wallmark lämnade,
hastigt rummet.
Tänk, om han hade kunnat se, hur förskräckta grefven och
skådespelerskan stirrade efter honom! Tänk, om han hade kunnat
höra, hur gränslöst bestörta de voro öfver den dem meddelade
nyheten !
— Hvem har gjort oss det? Hvad har händt Karlstedt ?
Så stönade grefven gång på gång och slet sig med rent af
förtviflad uppsyn i håret. Han hade redan nu en liflig förkänning
af nya vedervärdigheter.
— Vi få väl tömma ett glas till på er räkning, herr grefve?
frågade John, som listigt leende tittade in genom dörren.
Åskvädret tyckes ju ännu en gång lyckligen ha dragit förbi. Där gnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
