- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
195

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 16. Ett ödesdigert steg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

han nu åter, och det med en fart, som om han hade betalt för
milen.

— Fort i vägi! Vi måste genast till Stensnäs, utbrast grefven.
Där ute må ni dricka, så mycket ni vilja; här är icke mera någon
tid därtill.

— Först där ute? Aj då! Hafva är bättre än, om vi hade,
herr grefve. När tungan formligen torkat fast vid gommen och man
är torr i halsen, så man är färdig att spotta bakved, då . . .

— Så drick då det vin, som vi lämnat här!

— Tackar allra ödmjukast; det ska’ fort vara gjordt.

John tog den ännu till hälften fylda vinflaskan, satte den för
munnen och tömde hvarenda droppe.

— Åh, hvilken gudadryck! utlät han sig därpå och torkade
sig med flata handen om munnen. Har jag inte alltid sagt det:
hatva är bättre än, om jag hade. Nu reder jag mig bestämdt, tills
vi komma till Stensnäs.

Han öppnade dörren och lät herrskapet passera.

Några ögonblick senare rullade det grefliga ekipaget i
starkaste traf hän mot det föresatta målet.

Men Folke Wallmark mumlade för sig själf, under det han
gick vidare:

— Skulle grefven verkligen kunna vara i stånd till att
förställa sig så? Det föreföll mig nästan, som om han ännu icke
visste någonting om ledsamheten med Karlstedt. Men huru därmed
förhåller sig, det vill och måste jag komma på det klara med. Det
kostade mig sannerligen själföfvervinnelse nog att träda inför denna
person utan att därvid förlora mitt lugn. Men jag måste ju beherska
mig för Lillys skull. O, min Gud, hvar kan hon väl finnas? Har
hon råkat i händerna på grefvens kreatur, och ha dessa handlat
egenmäktigt för att i rätt tid förebygga den hotande faran? I
hvilket fall som helst så kommer jag icke vidare att släppa grefven ur

sikte utan följa honom hack i häl.

* *

*



Det var redan kväll, när grefven anlände till Stensnäs.

Han motiverade sitt besök där med den förklaringen, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free