Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 18. En olöst gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Men han hade ej gått många steg, innan han bestört tog ett
steg baklänges. Den hemlighetsfulle lyssnaren bakom busken steg
fram.
Liksom befallande utsträckte han armen.
En vid, sid kappa omslöt lyssnarens gestalt ända ned till
fötterna.
Det hvita skägg, som omslöt mannens ansikte och räckte långt
ned på bröstet, förlänade honom ett vördnadsbjudande utseende.
— Frukta ingenting, herre! sade gubben. Jag är den, som
ni söker.
Den andre tog ovilkorligen ännu ett steg tillbaka.
— Jag känner er ej. Hvad vill ni mig! sporde den
öfver-raskade.
— Ni talade nyss om, att ni ämnade hämta hit förvaltare
Berglind, herr Wallmark.
— Hva’? Känner ni mig? frågade Folke Wallmark, ty han
var i själfva verket den man, till hvars monolog vi nyss lyssnat.
— Visst känner jag er, svarade lyssnaren. Senast för några
timmar sedan talade jag om er med en person, hvilken för mig
skildrade er som en högsint, ädel och uppoffrande man, hvarför jag
också anser det vara en ära för mig att nu, om också under
mycket egendomliga omständigheter, få göra er bekantskap.
Folke såg både förvånad och forskande på gubben.
— Jag har ej den äran att känna er, svarada han, ty den
herre, hvars namn ni nyss nämnde, nämligen förvaltare Berglind,
är ni icke.
— Nej, det är jag verkligen inte, instämde gubben.
— Då måste jag be er säga mig ert namn, såvida ni önskar,
att jag vidare skall höra på er, fortfor Folke.
— Tviflar ni på redligheten i mitt uppsåt? frågade den andre.
— Jag har på sista tiden gjort mycket ledsamma erfarenheter,
svarade Folke, och jag inser icke orsaken, hvarför ni, då ni möter
mig på ett sådant ställe och under så egendomliga omständigheter,
icke först vill presentera er, i all synnerhet som ni vet mitt namn.
Förtroendet är en ömtålig planta, som endast trifves, där den
finner ärlig öppenhet.
Gubben böjde liksom instämmande på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
