Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 18. En olöst gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
— Jag trodde, sade han, att ni redan anade, hvem ni har
infor er.
— Enligt min innersta öfvertygelse, svarade Folke raskt, är ni
inte alls den, som ni ger er sken af att vara. Eller med andra
ord, jag förmodar, att ni ej är en gubbe utan i stället just den
unge man, som redan upprepade gånger spelat en så
hemlighetsfull rol.
— Och om så vore?
— Då skulle jag, innan jag inläte mig i vidare samtal med
er, icke endast bedja utan till och med fordra, att ni trädde mig
till mötes utan något spår af hemlighetsmakeri.
— Är det icke nog, herr Wallmark, att veta, det jag med
otörfäradt mod uppträdt mot de personer, hvilka äfven ni hatar
såsom fiender?
— Ord äro som osäkra vågor på upprörd sjö och ert
förhållande tänjbart som ett obestämdt begrepp, svarade Folke. Jag kan,
alldenstund jag ej förmår genomskåda edra afsikter och planer, lika
gärna ta er för en ovän som en vän till den rättvisa sak, för
hvilken jag kämpar. Gif mig bevis på edra redliga afsikter! Visa mig
er rätta gestalt, korteligen, säg mig, hvilka planer ni med ert
hemlighetsfulla görande och låtande fullföljer, och sedan skall jag ju
också veta, om ni är värd mitt förtroende eller ej.
Då lade gubben vänstra handen på hjärtat, sträckte den högra
mot den stjärnbeströdda natthimlen och yttrade i allvarlig,
högtidlig ton:
— Den, som tviflar på Tschang Yaos redlighet och ärlighet
och kallar sig grefvinnan Lilly Adlerströms vän, begår en orätt mot
den ädla grefvinnan själf. Gud, du vet, att jag i allt, hvad jag
hittills gjort, kan gifva mig själf det vittnesbördet, att jag endast velat
och eftersträfvat det bästa i den olyckliga fru Adlerströms
intresse. Icke det, som jag gjort, och hur jag gjort det, skall och
behöfver blifva en hemlighet för er, utan endast den
omständigheten, i hvilket förhållande jag står till grefvinnans vedersakare,
alltså till Anna Neuman och grefve Adlerström, är, såsom varande min
privatangelägenhet, min hemlighet.
Folke kunde ej värja sig för det intrycket, att denne man,
hvars ord buro prägeln af den största öppenhet och trovärdighet,
helt enkelt icke var i stånd ait hysa någon ohederlig baktanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
