Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
En ung dräng på herrgården, en genompräktig pojke, men blyg
för flickor, hade ett godt öga till Thora.
Men han var ju en fattig sate. Han visste också, att man
icke lefde endast af kärlek. I sin nuvarande ställning kunde han
ej gifta sig.
Om den gamle Mobergs samtycke trodde han sig vara viss,
ifall han anhölle om hans dotters hand.
När John anlände till torparstugan, hörde han en tämligen
högljudd ordväxling.
— Hvad tusan nu då? mumlade han. Hvad är det för ett
uppträde? Har gubben Moberg tagit sig det orådet före att börja
stimma med min vackra Thora? Hvad är det för ett spektakel?
Betjänten smög sig fram till fönstret och lyssnade.
Hvad han där hörde, det var verkligen icke alls ägnadt att
försätta honom i jublande älskarstämning.
Men vi betrakta hellre scenen inom torparstugan på närmare
håll och lämna därför den förälskade John, där han står utanför
fönstret och lyssnar
Så mycket trefligt får han nog där inte höra, ty ordspråket säger ju:
"Lyssnaren vid dörren hör sin egen skam."
Trött och hungrig hade torparen kommit hem för cirka en
timme sedan.
Han var en arbetsmyra, som hvarken natt eller dag unnade
sig någon ro.
Ett par dagar i veckan gick han i herrgården’fech sedan högg
han för patronens räkning famnved i skogen, öfver hvilken han
dessutom var satt till vaktare för att så mycket som möjligt hålla
vedtjufvar och tjufskyttar på afstånd.
Den vackra Thora brukade alltid passa på, när fadern
kom hem. Och om det också var midt i natten, så var hon likväl
hurtig och munter till hands för att göra sig underrättad om hans
befinnande och hans kroppsliga behof.
Hon hade med tiden vant sig vid att spela husmor, emedan
hennes mor var sjuk och icke med bästa vilja kunde pyssla om
sin man så, som hon så gärna skulle ha velat.
Men nu tycktes Thora icke alls ha lagt märke till faderns
hemkomst.
Den gamle mannen skulle inte alls ha fäst sig därvid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
