Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
ännu mindre gjort sin dotter, som han mycket höll af, någon
förebråelse.
Upprepade gånger hade han ju bedt henne icke försaka nattens
ro för hans skull.
Men Thora hade, som sagdt, aldrig underlåtit att, när tadern
åter kom hem från sitt mödosamma dagsverke, ta emot honom med
en hjärtlig välkomsthälsning, att själf passa upp på honom och att
prata några ord med honom, medan han åt.
Då berättade hon för honom hur mamma mått under dagen,
hur många ägg hönsen värpt, hvilket bestyr hon haft med den
odygdige grisen, och hur förtjust hunden varit i kalfbenen.
Korteligen, Thora var en ofördärfvad, snäll och rar flicka, och
eftersom hon ännu aldrig varit ute i stora världen utan som en
skogsviol i tysthet knoppats och slagit ut i blomma i det
anspråkslösa föräldrahemmet, hade hon också endast intresse för de
obetydliga tilldragelser, som hon dagligen såg och kunde iakttaga.
Detta var, såsom vi redan hört, ytterst litet, men för henne
likväl viktigt nog för att för den gode gamle fadern så noga
redogöra därför, som om det vore en världshistorisk händelse, ifall
hönsen värpte flitigt.
Men fastän gamle Moberg så ofta bedt sin dotter att hellre
lägga sig att sofva än sitta uppe och vänta, om han dröjde borta
till sent på kvällarna, sà fattades honom likväl nu något, och det
det allra käraste, när hans vackra Thora nu icke visade sig.
Han gick in i kammaren, där hustrun låg, och hälsade på
henne.
— Thora har väl inte blifvit sjuk heller ? frågade han
bekymrad.
— Nej, Gud ske lof! ljöd svaret. Hon väntade i det allra
längsta på dig, men eftersom hon var så rysligt trött, bad jag henne
gå och lägga sig.
— Så, så, mumlade torparen och såg riktigt förnöjd ut. Skulle
visserligen gärna ha velat träffa henne, fortfor han, ty jag har en
nyhet, som säkerligen skall glädja henne. Men att därför väcka
upp det goda barnet ur dess lugna sömn, det vore rent af synd.
— Hvad medför du då för en nyhet? frågade hustrun.
— Jo, för Thora är det någonting mycket glädjande; men
tör oss båda är det inte precis så angenämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
