Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
— Hvar är barnet?
— Vill du se det, far? frågade Thora.
— Ja, kom hit med det!
Jublande skyndade flickan ut.
Några ögonblick senare kom hon tillbaka med barnet, som var
insvept i snöhvita kläder och såg ut precis som en liten ängel.
Den gamle torparens hjärta blef också genast varmt, när han
fick syn på det lilla oskuldsfulla barnet, när detta händelsevis såg
på honom, liksom ville det säga: Förbarma äfven du dig öfver
mig! Jag är ju så hjälplös, så öfvergifven, att jag skulle omkomma,
ifall inte goda människor antoge sig mig.
Gubben fick tårar i ögonen. Han tog barnet på armen, smekte
med lätt hand dess lilla kind och sade:
— Hvem du än må vara, du lilla främling, så hälsar jag dig
dock välkommen i mitt hus som gäst. Min Thora skall ersätta
dig förlusten af din mor, och nu vill äfven jag gärna göra mitt
till, för att du en gång skall kalla mig din käre, gode morfar och
välsigna den stund, då du på ett så ovanligt sätt gjorde ditt intåg
i vårt tarfliga hem.
— Tack, far!
— Tack, min snälla gubbe!
Så ropade mor och dotter samtidigt.
Gubben kysste barnet. Hustrun fortfor, leende under tårar:
— Ser du det, gubben min, jag sa’ ju det med det samma,
att du skulle ha handlat precis så, som vi gjort. Du är en
hjärte-god själ, fast du ibland är en brumbjörn. Men det gör ingenting,
för vi veta ju, hur det är menadt.
Thora kysste om och om igen sin far.
Denne slog sin arm kring hennes midja, drog henne ömt intill
sig och sade med af sinnsrörelse osäker röst:
— Thora, min älskling, om den fördömde betjäntlymmeln
John ändå inte funnes till! Gud förlåte mina synder, men jag kan
aldrig i lifvet ge dig till hustru åt denne ärkeskälm. Hur kan du
bara tycka om en sådan karl? Hellre vill jag se dig hvila i likkistan,
hellre med dessa mina händer gräfva din graf, än jag tillåter, att
du i hela din lifstid blir olycklig i förening med en sådan kanalje.
—Far, käre, älskade far, var inte så orättvis! bad Thora.
Vet du någonting ofördelaktigt om John, så säg oss det! Du kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
