Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
likgiltigt Tillfället är mycket lämpligt för vårt förehafvande. Raskt
till verket alltså!
— Om vi bara först visste, ifall den där fördömde spionen,
som förut smög omkring stugan, ännu är i närheten! Om den
skurken sloge larm . . .
— Skulle vi vänta på det, tills den karlen finner för godt att
åter aflägsna sig, då kunde vi få vänta både länge och väl. Då
vore kanske både flickan och hennes far för länge sedan tillbaka,
innan vi kunde börja. Till verket alltså! Det måste ske.
— Nå ja, gärna för mig:
De båda männen smögo sig ända fram till stugan.
— För tusan! utbrast den ene, sedan han kastat en blick in
genom fönstret. Där sitter ju gumman ännu vaken. Och där inne
i den lilla kammaren ligger barnet.
— Käringen behöfva vi väl inte bry oss om. Ställer hon sig
i vår väg, så får hon sig en, så hon trillar af skaft. Men icke
annat än i nödfall expediera vi henne; ty för oss har ju endast
och allenast barnet intresse.
Ja, men hur ska’ vi komma in i kammaren? Försöka vi
öppna ytterdörren, så aflöper inte det utan buller.
— Liksom om man endast genom dörren kunde komma in i
ett hus, afbröt den andre i hånfull ton. Kom hit till fönstret bara?
Genom fönstret går också en väg.
—Alldeles riktigt! Det är ju präktigt, och fönstret står till och
med en smula på glänt. Vi behöfva alltså inte ens först trycka
in en ruta.
— Fort in efter ungen! Jag stannar här, håller vakt och tar
emot lillen.
Den ene mannen öppnade fönstret, svingade sig vigt in i
kammaren och var inom några ögonblick åter vid fönstret.
— Se här, käre vän, hånskrattade han, här ha vi den lille
grefven. Men vi måste nu laga, att vi fort komma härifrån.
Med dessa ord räckte han ut det röfvade barnet genom
fönstret och klättrade sedan själf efter ut i det fria.
— Lade du också ifrån dig brefvet? frågade den ene.
— Ja visst, allt är väl bestäldt, svarade den andre.
Strax därpå voro de båda barnaröfvarena med sitt byte
försvunna i skogens mörker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
