Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 24. Ett modershjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
— Lofvad vare Gud! Fader i himmelen, du har gjort stora
ting med mig. — Jag tackar dig. Hvad mitt modershjärta i detta
ögonblick känner, motlag det som tack för din nåd och
barmhärtighet! O, nu är jag åter lycklig! Jag är rik — rik — mycket
rik. Mitt lilla rara barn är min Jycka, min rikedom, min tröst och
mitt hopp.
— Och jag, käraste fru grefvinna, hviskade Greta, leende under
tårar, prisar den högste, som förunnat mig att upplefva denna
härliga stund, då ni vardt återförenad med ert älskade barn. Jag
känner, hoppas och ber med er.
Hon hopknäppte sina händer och sjönk midt emot grefvinnan
ned på knä.
Om en liten stund tog doktor Brummer till orda:
— Och mig låten 1 väl i denna er glädje vara den tredje i
förbundet? Jag har ju förvärfvat mig rättighet att glädjas med er,
alldenstund jag såsom barnets öfverbringare varit det egentliga
glädjebudskapet för er.
Lilly nickade vänligt åt mannen.
— Ja, jag tackar er, sade hon.
Sedan böjde hon sig åter ned öfver sitt barns lilla
ängla-ansikte, kysste det och välsignade det med heta moderstårar.
Själfva Brummer blef rörd. Han såg ’tårepärlorna falla ned
från den sköna kvinnans ögon, han såg hennes under tårar leende,
himmelskt förklarade anlete.
På Lillys barm, som så våldsamt höjde och sänkte sig, såg
han, hvilken :;torm af känslor, som gripit hennes älskande modershjärta.
Så förklaradt, så änglamildt, som Lilly nu såg ned på sitt
lilla barn. kunde endast en mor blicka, hvilken gärna är beredd att
låta sitt hjärteblod för sitt barns lycka.
Morgonsolens gyllene strålar göto liksom en helgongloria kring
Lilly och hennes barn.
Och Greta?
Ack, hur lycksaligt smålog inte äfven hon under glädjetårar!
Hon höll händerna sammanknäpta öfver bröstet och vågade icke
yttra ett enda ord.
Genom denna sin tystnad tog hon taktfullt hänsyn till
grefvinnans himmelska lycka, Lilly kände sig nämligen nu endast
som älskande moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
