Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 24. Ett modershjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Greta insåg, att den ädla frun i denna återföreningens stund
nödvändigtvis först måste hålla sig skadeslös för alla de tusende
kval, som hon på sista tiden så oförskyldt måst utstå.
Ett välvilligt öde hade sändt denna stunds glädje för att
återställa jämvikten i den så hårdt profvade martyrens själ. —
Men där ute i korridorens mörker lyste tvänne glödande
ögonpar, hvilka genom dörrspringan kikade in i det lilla rummet.
Den gamle eremiten och fru Wicke spelade lyssnare.
Ändtligen reste sig grefvinnan Lilly upp.
— Mitt barn, mitt älskade hjärtebarn! jublade hon några
gånger af lycka och glädje. O, nu är jag åter glad, nu är jag åter
nöjd, tillade hon. O Greta, hur lycklig är jag inte nu igen! Ja,
jag är lyckligare, än jag någonsin varit.
— Gud välsigne er och ert barn! snyftade flickan. Denna fru
grefvinnans lycka är äfven min lycka.
— Kalla dig min väninna, Greta! bad Lilly. Du är mitt
hjärtas förtrogna och min oskiljaktiga följeslagarinna på lidandets väg.
Du har alltid varit mig lika kär och dyr som en syster. Ack, Greta,
när du ser så där godt och trofast på mig, då tyckes det mig, som
vore du i själfva verket min älskade syster, den lilla syster, som
frånrycktes mina föräldrar, medan hon ännu var ett litet barn.
Det flammade till så hemskt i doktor Brummers ögon, när
grefvinnan yttrade dessa ord.
— Fördömdt! mumlade han helt tyst för sig själf. Fortgår
det på detta vis, så kunde det gå rakt på tok. Men så tala då om
någonting annat!
Hastigt steg han fram till grefvinnan.
— Fru grefvinna, sade hàn, tillåt mig på det innerligaste
lyckönska er] och var öfvertygad om, att jag äfven i framtiden gärna
skall göra allt, hvad i min förmåga står, för att ni i en varaktig
återförening med ert barn och er trogna tjänarinna skall blifva så
lycklig, som ni i rikaste mått det förtjänar.
Vid klangen af dessa ord for Lilly upp, liksom hade hon ur
en ljuf dröm vaknat upp till den råa verkligheten. En lätt suck
undslapp hennes läppar.
— Jag tackar er, herr doktor, sade hon. Ni har hållit ert ord.
Att ni genom denna er hjälp gjort mig ofantligt lycklig, det
behöfver jag väl inte försäkra er.
Lilly /. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
