- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
296

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

I detta ögonblick hördes den dämpade klangen från en
ringklocka. Ringningen upprepades.

— Hvad tusan vill det säga?

— Fara!

— Det är varningssignalen.

Så ropade samtidigt de tre personerna och foro upp från sina
sittplatser.

— Göm er! Ingen bör se er här, hviskade hastigt den
gamle Elias.

— Där har ni det, doktor, jämrade sig fru Wicke. Om ni
ändå genast hade gifvit er i väg med de båda fångarna! Jag skulle
kunna slå vad, att ni vid barnets af hämtande begått någon
oförlåtlig oförsiktighet, och nu — nu är man oss redan på spåren.

— Det vore då också hin, utbrast doktor Brummer. Men nej,
nej, det är inte möjligt.

Med dessa ord skyndade han till det med en läm försedda
fönstret. I denna läm fanns ett hål, genom hvilket man, oaktadt
det var helt litet, bekvämt kunde öfverskåda hela platsen framför
huset.

— Jag ser ingenting, sade han efter att några ögonblick ha
kikat ut i det fria.

— Inte jag heller, brummade Elias, som nu i största hast
åter förvandlade sig till den gamle underlige eremiten genom att ta
på sig det långa, hvita lösskägget och peruken.

— Men det kan ju inte ha varit någon annan än Kramer,
som gifvit varningssignalen, mumlade doktorn.

— Jag är verkligen nyfiken att få se, hur det här kommer
att aflöpa, sade fru Wicke i ängslig ton. Men jag vet om
ingenting, och jag anser det vara bäst, att jag fortast möjligt gör mig
osynlig.

— Ingen oförsiktighet! Stanna här! befallde doktorn.

— Prat! Jag visar mig naturligtvis inte; men jag skulle bra
gärna vilja höra något.

Med dessa ord skyndade kvinnan till ett väggfast skåp, hvars
dörr hon öppnade.

Fort steg hon in i skåpet, och innan doktorn, som skyndade
till för att hejda henne, hann förhindra det, var hon redan spårlöst
försvunnen i skåpet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free