Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
— Gå du också, min käre doktor! uppmanade Elias. Fan tro
landsfriden och de nyfikna käringarna! En dumhet, som aldrig
mera kan godtgöras, är snart begången.
— Fördömdt! gnisslade Brummer. Om vi bara åtminstone
visste, hvarom fråga är?
— Det får jag ju se.
— Hvad gagnar det mig, om jag inte vet det?
— Det får du tids nog veta. Jag ska’ nog göra min sak bra
och i nödfall så fort som möjligt underrätta dig. Låt bara för Guds
skull ingen se eller höra dig ty annars kan jag inte svara för
något, allra minst för våra fångars säkerhet.
I detta ögonblick hördes där ute i husets omedelbara närhet
ett högt nödrop.
— Fort i väg, doktor! ifrade EJias. När allt kommer
omkring, har kanske käringen, den dromedaren, i sin dumhet redan
visat sig.
Äfven doktorn försvann i ett nu spårlöst i väggskåpet.
Mer. hvad hade då händt?
Som vi veta, hade Folke Wallmark varit på gästgifvargården
och där lyssnat på Kramer, doktor Brummers bekante.
Mycket nytt hade han visserligen icke fått veta, men det lilla,
som han hörf, växte efter hans sammanträffande med Tschang Yao
plötsligt ut till någonting af största vikt.
Vi veta, att Folke hört Kramer uttala namnet Eüas,-och han
hade likaledes hört, att gästgifvaren och Kramer talat om kvinnans
stora glädje, när man fört barnet till henne.
Tschang Yao hade på sitt ströftåg händelsevis kommit att gå
förbi eremitens bostad.
När nu Folke berättade hvad han upplefvat, kom Tschang
Yao på den tanken, att grefvinnan Lilly möjligen hölle sig gömd
hos den gamle enstöringen.
Han hade där i närheten hört någon honom obekant person
ropa namnet Elias. Det hade han då icke vidare fäst sig vid, men
nu tillade han den omständigheten större betydelse.
De båda herrarna talade mycket ifrigt med hvarandra, under
det de fort marscherade framåt.
De hade ingei aning om, att en person, hvilken att döma af
hans yttre var en vanlig landsvägsstrykare, envist följde efter dem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
