Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Herr Wallmark visade med handen åt det håll, där
vagabonden låg gömd bakom busken.
— Hvem är det? frågade Tschang hastigt, när han såg en
snygt klädd herre fort komma skyndande genom skogen.
— Det är ju Kramer, den halte från gästgifvargården,
hviskade Wallmark.
— Godt! Den gossen tyckes ha följt efter och gifvit akt på
oss, sade Tschang Yao. Men vi vilja inte alls göra honom den
tjänsten att gå ur vägen för honom.
Strax därpå ropade han med hög röst:
— Hallå, herre! Skulle ni vilja vara hygglig och för oss
beskrifva, hur vi ska’ gå för att komma till den torpares stuga,
hvilken förliden natt blifvit skjuten af en tjufskytt?
Kramer hade velat undvika de båda herrarna.
Han hade, så snart han fått syn på dem, vikit af åt sidan.
Nu återstod honom emellertid ingenting annat än att närma sig dem.
Men så snart han nu kunde urskilja herr Wallmarks drag,
ryckte han till af förskräckelse. Han repade dock strax åter mod
och sporde:
— Var inte herrn för en stund sedan på gästgifvargården?
— Jo visst, svarade Folke utan tvekan.
— Nå, då vet ni ju bättre än jag själf, hvar Moberg bor.
Gästgifvaren berättade för mig, att ni själf varit närvarande, när
tjuf-skytten häktades.
— Alldeles riktigt, svarade Wallmark, men jag är inte alls
bekant i den här trakten. Herrn här frågade mig efter genaste vägen
dit, men jag kan inte med bästa vilja upplysa honom därom,
alldenstund jag i dag morse gick den andra vägen.
Kramer mumlade några otydliga ord för sig själf. Sedan vände
han Folke ryggen och lämnade tämligen hastigt och tankspridd
Tschang Yao den önskade upplysningen. Efter att ha lämnat detta
knapphändiga besked, tillkastade han Folke en mycket misstrogen
blick och gaf sig genast i väg. Han gick längre in i skogen.
Då och då såg han sig forskande omkring.
Plötsligt, när han kommit utom synhåll för de båda herrarna,
styrde han kosan åt ett helt annat håll och sprang, så fort han
kunde springa, till eremitens bostad.
Han undvek emellertid visligen att närma sig ingången från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
