Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Men någon vanlig vagabond var det nog ändå inte, ty när han nu
knäppte upp den trasiga rocken liksom för att förskaffa sig luft,
såg man under den samma en kavaj af finaste tyg och
modernaste snitt.
Då och då drog han också fram ett i en tung guldkedja
hängande guldur för att se på tiden.
— Den fähunden John kommer ju inte, mumlade vagabonden
och skar i vredesmod tänderna, så att det gnisslade.
Men strax därpå stannade han, sträckte fram hufvudet och
lyssnade med återhållen andedrägt.
Äfven de båda män, som han så envist förföljde, hade stannat.
— Tur var det, att jag så att säga midt för den listige Johns
näsa lyckades nappa åt mig brefvet, som modern till det röfvade
barnet skall ha skrifvit, och hvars stil för oss är af största vikt,
sade Tschang Yao.
— Ja, i er hand är det helt säkert ett mycket viktigt papper,
medgaf Folke.
— Jag hoppas det. Ni känner ju redan min plan. Men först
af allt vilja vi nu ta vännen Enas i betraktande på nära håll. Denne
eremit är inte alls den, som han ger sig sken af att vara.
— Men försiktiga måste vi vara, så att inte gubben
genomskådar vår afsikt.
— Naturligtvis.
— Hör min plan, herr Tschang! Jag antar, att det på detta
sätt skall bli en lätt sak för oss att ge akt på den gamle räfven i
hans egen lya, att öfverrumpla honom och, ifall vi skulle finna vår
förmodan bekräftad, komma fru grefvinnan . . .
— Tyst, tyst! Inte så högt, förmanade Tschang Yao. Träden
kunde ha öron.
Liksom för att förvissa sig om, huruvida icke möjligen en
lyssnare redan funnes i närheten, såg han sig forskande omkring åt
alla sidor.
Tyvärr kunde han ej se vagabonden, såsom vi fortfarande
vilja benämna den person, hvilken följt efter dem, alldenstund denne
lagt sig raklång på marken bakom en buske.
— Ah, hvad är det? ropade plötsligt Folke.
— Hvad menar ni? frågade Tschang Yao.
— Där, där . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
