Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 26. Godt hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Folke hörde, hurusom den ene mannen aflägsnade sig.
Eftersom de båda endast talat i hviskande ton, hade det icke
varit möjligt för Folke att på rösten känna igen den andre mannen.
Inte heller hade han kunnat se dem; ty de hade suttit där i
mörkret, när Folke skjutit luckan åt sidan och tittat in i rummet
bredvid.
Men Folke var fullkomligt nöjd med det, som han redan hört.
Han hade nu kommit till den öfvertygelsen, att grefvinnan
med barn och kammarjungfru befann sig här i huset.
I andanom gjorde han hos eremiten afbön för den misstanke,
som han hyst mot honom; ty allt, hvad han nyss hört, tydde ju
på, att grefvinnan i samförstånd med dessa personer nöll sig gömd
här. Att de hjälpt grefvinnan och skaffat henne ett skyddande
gömställe, det ansåg han vara ädelmodigt handladt, och han fann det
därför också helt naturligt, att eremiten iakttog den strängaste
tystlåtenhet rörande Lillys härvaro.
Därför ansåg han det alldeles öfverflödigt att tillgripa våld; ty
han behöfde ju bara vara kvar till nästa förmiddag för att med
Tschang Yao kunna vara närvarande vid grefvinnans afresa.
Han, kunde då personligen tala med Lilly, erbjuda henne sin
hjälp och i nödfall ledsaga henne på hennes flykt.
Nu var han så lycklig, så full af tillförsikt och hopp.
Tänk, om han hade kunnat ana, att det förhöll sig på helt
annat sätt med grefvinnans vistelse här och med de båda männens
skenbara hjälpsamhet!
Det dröjde väl vid pass en hel timme, innan den andre
mannen kom tillbaka. Folke hade ingen aning om, i hvilken del af
huset han egentligen varit. Blott en gång tyckte han sig ha hört
ljudet af steg i ett aflägset beläget rum i öfre våningen.
Men han kunde ju också ha misstagit sig.
— Nå-å, min käre doktor, hvad sa’ grefvinnan? frågade
eremiten. Reser hon frivilligt?
Folke spratt till. Nu hade han medlens fått klart för sig, att
mannen där inne, var identisk med doktor Brummer.
— Ja visst, svarade doktorn. I morgon förmiddag vid
tio-eller elfvatiden bär det i väg.
— De samtyckte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
