Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 26. Godt hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
— Inte så med det samma. Grefvinnan ville i början inte
alls vara med därom, men flickan, min fästmö, hjälpte till att
öfvertala henne.
— Så mycket bättre. Jag skall bli så glad, när jag åter blir
kvitt dem; ty att knäppa nötter med grefven och hans
medbrotts-lingar, det betackar jag mig helst för.
— Nå, så sof då godt, Elias, men håll på samma gång vakt!
Jag måste nu i väg för att på gästgifvargården beställa skjuts.
— Ja, ja, gå! Jag känner mig inte riktigt kry. Bestämdt har
all denna ångest och oro varit till men för mig, och jag skulle
vilja sofva.
— Sof bara inte för tungt, för då kunde Wallmark, när han
får feber, begå några dumheter.
— Det blir nog bra med det. Han kan ju inte komma ut
ur rummet.
Folke hörde allt detta, han hörde ock^å, att doktorn lämnade
huset genom bakdörren.
— Fördömdt! hörde han gubben om en liten stund utbrista.
Sannerligen tror jag inte, att jag blir allvarsamt sjuk. Det är ju
den häftigaste feber. Eller skulle Wallmark ha hällt något af
pulvret i mitt vin? Det hade en så konstig eftersmak. — Men nej, nej;
han hade ju ingen aning om, hur det förhöll sig med pulvret. Men
han måste ju nu ligga i feber. Jag måste se efter.
Fort smög sig Folke tillbaka till bädden. Han hade taktiskt
en smula feber.
Det dröjde ej länge, innan gubben kom in.
— Hur står det till? frågade han.
— Jo, tack, efter omständigheterna ganska bra, suckade Folke.
Men sårfebern är svår. Måtte den bara inte bli ännu värre!
— Skulle den det bli, så tag bara in af medicinen! Ni har
ju pulvret stående bredvid er på bordet.
— Ja, ja. Men försaka nu inte för min skull er nattro! Jag
ska bli så glad, när det dagas igen. Då har nog febern lagt sig,
och jag skall då icke längre falla er besvärlig med min härvaro.
— Vi ska’ väl hoppas det bästa. God natt!
— God natt!
Gubben aflägsnade sig. Snart hörde herr Wallmark honörn
skrika högt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
