Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 27. Fader Elias i klämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Fader Elias i klämma.
Två män närmade sig skyggt och ytterst försiktigt den del af
skogen, där eremiten slagit upp sina bopålar.
— Där borta är det. Vi ä’ strax där, hviskade den ene.
— Det är också hög tid, sade den andre vresigt. Det var ju
en djäkla marsch det här.
— Om ni redan är trött, återtog den förre, då är det ju bäst,
att vi genast göra helt om. Nu som först skulle vi ju börja uträtta
något. Ska’ vi ge alltihop tusan och vända om?
— Prat! Nu gäller det att gå på. Tiden är gynsam. Snart
äro vi inne i nästet, och se’n är snart det värsta ötverstökadt.
Hufvudsaken är, att vi bara få hand om dem.
— Ja, att hafva är bättre, än om vi hade, sade den andre
och småskrattade.
Dessa sista ord förråda, hvilka de förklädda personer äro, som
nattetid likt tjufvar närmade sig eremitens bostad i någon oloflig
afsikt.
Det är grefve Adlerström och hans betjänt.
— Ned! Ned! hviskade John strax därpå i grefvens öra.
Han tryckte formligen med våld grefven till marken och
kastade sig sedan själf raklång bredvid honom.
De hörde nu bägge två ljudet af steg.
En man närmade sig.
— Hvilken lycka, att vi nu åtminstone veta, att den arma, så
svårt profvade martyren befinner sig i detta hus! yttrade mannen.
1 morgon vid afresan är den afgörande stunden kommen. Månne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
