Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 27. Fader Elias i klämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
den olyckliga då fortfarande skall vilja skona sin skurkaktige man?
Jag fruktar, det hennes ädelmod kommer att drifva henne därhän,
att hon föredrar en frivillig landsflykt framför den straffdom, som
hon med få ord skulle kunna frambesvärja öfver den uslingens
hufvud. Ja, grefvinnan Lilly är en ängel. Gud välsigne henne och
hennes oskyldiga lilla barn, i hvilket hon åtminstone nu i någon
mån åter funnit en ersättning för sin af en gemen bof grusade,
karga skenlycka.
De båda skurkarna glömie för lyssna allt annat. De
lyssnade, tills mannens steg förklingat. Personen, som gått förbi, var
ingen annan än Tschang Yao.
Nu framställde de lyssnande nästan samtidigt frågorna:
— Hvem var det?
— Var det Folke Wallmark?
De reste sig åter upp.
— Låt oss sätta efter honom! jublade den djäfvulskt
triumferande grefven. Folke var det inte; det kan omöjligen ha varit han.
— Hvarför skulle det inte kunna ha varit Wallmark? undrade
betjänten.
— Fråga nu inte! Tschang Yao, min dödsfiende, var det.
Låt oss sätta efter honom! Fort, fort! Vi skjuta honom en kula
genom hufvudet och gräfva sedan ned den skurken här i skogen.
— Att hafva är bättre, än om vi hade, mumlade John.
— Du är väl rädd, karl?
— Inte ett dugg.
— Nå, så kom då; eljes förlora vi honom ur sikte. Tiden är
dyrbar, och ett så gynsamt tillfälle som detta att förpassa vår allra
farligaste fiende till en annan värd torde aldrig mera återkomma.
Så ljudlöst’ som möjügt smögo sig de båda på lönmord
rufvande skurkarna efter den intet ondt anande. Först vid pass en
timme senare återkommo de till eremitens ensliga boning.
Hade de uppnått sin gudlösa afsikt? Var Tschang Yao nu
en död man?
Hade lönmördarna verkligen här satt en gräns för hans ädla lif?
Hvilade han nu stum och som fullkomligt ofarlig fiende i en
graf i skogen?
Ej ett ord om resultatet af den nyss företagna expeditionen
kom öfver de gudlöses läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
