Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
bröstarfvinge, så får min man aldrig utan mitt uttryckliga
medgifvande afyttra någon del af egendomen.
Folke hade med vemodsfull min lyssnat till Lillys ord. Denna
hennes förklaring hade beröfvat honom en himmel af lycksalighet.
Hur varmt och innerligt älskade han icke fortfarande Lilly!
Allt, hvad han hittills med så oförskräckt mod för henne
vågat och utfört, det hade han gjort för denna sin kärleks skull. Han
hade sörjt Lilly som död och i sitt ädla hjärta bevarat minnet af
henne som af ett helgon.
Sedan hade han genom det till det underbara gränsande faktum,
att Lilly åter uppvaknat till lif, blifvit befriad från sin outsägliga
hjärtesorg och hade genom högst ovanliga förhållanden formligen
nödgats lämna rum för de gladaste framtidsförhoppningar.
Det var helt visst ej något orätt däri, om Folke i den
öfvertygelsen,- att Lilly framdeles ej kunde ha någon som helst
gemenskap med sin man, närt det stilla hoppet att ändå till sist få se sin
ungdomsdröm om lycka och kärlek gå i härlig uppfyllelse.
Var Lilly bara väl fri från de nesliga bojor, som en skurk
pålagt henne, så kunde hon ju, tyckte Folke, följa sitt hjärtas
längtan och maning och efter fritt val och i förening med honom söka
och finna den lycka, efter hvilken hon en gång själf så innerligt
längtat.
Men de ord, som han nyss hört Lilly yttra, voro liksom en
begrafningsringning öfver hans hemligaste, ljufvaste förhoppningar,
hvilka för honom varit så heliga, att han icke ens vågat uttala dem.
Men hvad skulle han nu svara henne på det?
Han kände, hur hans hjärta krampaktigt pressades samman i
outsägligt bitter smärta, men det förlossande ord, som redan sväfvade
på hans läppar, dog åter bort.
Han fruktade att på det djupaste förolämpa Lilly, om han nu bedt
henne att vid sina framtidsplaner äfven taga hans förhoppningar i
betraktande.
För henne ville han för ingen del ställa sig i ett så tvetydigt
ljus, att hon kunde misstänka honom för att vara en egoist, som
endast i egennyttig afsikt för henne gjort hvad han gjort.
Om han ändå haft en förespråkare, ty själf tyckte han sig nu
vara lika bortkommen som ett barn.
Han tänkte på Tschang Yao, men för det första var denne nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
