Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 31. Smärtsam öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
— Hva’? Har ni talat med dem?
— Naturligtvis.
— Nå, hvad sa’ de då?
— Det förrådes ej.
— Se så, var nu förnuftig! Jag ger er en femma till. Se här,
tag att börja med den här sedeln, på det att ni må se, att jag icke
vill bedraga er! Men upprepa nu också allt, hvad fruntimren sagt er!
Kramer tog pängarna, stoppade ned dem, skrattade och sade:
— Hvad ger ni mig ytterligare godvilligt, om jag säger er
allt? Kvinnorna lade mig alldeles särskildt på hjärtat att ej för er
nämna ett ord om det, som de anförtrodde mig såsom en hemlighet.
-— Alla pängar, som jag för tillfället har på mig, ska’ ni få,
men först då, när jag af edra ord inser, att ni talar sanning. För
en lögn betalar jag nämligen ingenting alls.
— Är det så, att ni misstror mig, så kan ni ju behålla edra
pängar, herr grefve, sade Kramer.
— Hva’? Ni känner mig? — inte är jag någon grefve.
— Löjligt! Ni motsäger er ju i samma andetag. Men för mig
kan ni ju gärna få vara, hvem ni vill. Att ni vore grefve
Adler-ström, det sade icke endast de båda truntimren utan äfven den unge
man, som var hos dem.
— Förlita er därpå, att jag icke är grefve Adlerström! sade den
senare hastigt. Men det är ju för öfrigt en bisak. Se här, tag min
börs, i hvilken det finnes minst tusen kronor; men säg mig sedan
också allt, hör ni det, allt. hvad ni vet!
Kramer ryckte till sig börsen så hastigt, som fruktade han,
det grefven redan i nästa ögonblick kunde ångra sin frikostighet.
— Skönt! skrattade han förnöjdt Nu ska’ ni få veta allt.
Hvad angå väl mig de andra? Visserligen pratade de en hel massa
vackra saker, och med löften voro de mycket frikostiga, men när
det kom till kritan, så hade de. inga pängar på sig.
— Jag däremot har belönat er furstligt, icke sannt? Men
berätta nu!
— Historien är mycket enkel. Den ena kvinnan sade sig vara
grefvinnan Adlerström.
— Då ljög hon naturligtvis, inföll grefven. Grefvinnan dog
ju nyligen
— Naturligtvis, det vet jag ju själf, instämde Kramer. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
