Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Sedan smögo de omkring där i närheten i hopp om att snart
få se grefvinnan i hemlighet åter aflägsna sig.
Redan hade de i en halftimmes tid väntat förgäfves.
Då ändtligen funno bägge två denna väntan för lång.
Men för att ej åsidosätta någon försiktighet kommo de öfver
ens om, att John först ensam skulle gå fram och höra sig för, om
grefvinnan Lilly eller hennes kammarjungfru varit där på natten
eller framemot morgonen.
Under tiden fortsatte grefven ute i det fria på det försiktigaste
vis sitt spioneri.
Det dröjde icke alls länge, innan John kom igen med den
nedslående underrättelsen, att de sökta ej voro på Stensnäs, och att de
icke heller varit där.
Den sluge John hade på det omisstänksammaste indirekt
förskaffat sig alla de upplysningar, som han önskade; men redan af
tjänarnas lugna och likgiltiga miner hade han dragit den slutsatsen,
att ingenting ovanligt tilldragit sig; ty hade grefvinnan Lilly
plötsligt åter visat sig på Stensnäs, så skulle en så uppseendeväckande
händelse där redan ha varit i hvars mans mun.
Medan John till sin herre inrapporterade hvad han hört och
sett, närmade sig med snabba steg tvänne män, i hvilka grefven
genast kände igen två detektiver. Vid denna syn slog honom
genast samvetet.
— Hvad i Guds namn vilja dessa människor här? undrade
John. Skulle de möjligen rent af söka oss?
John kikade försiktigt öfver parkmuren bort mot det håll, där
de båda polismännen för tillfället befunno sig.
— Ja, sannerligen är det inte samme en, som en gång var
uppe i våningen i staden, sade han och drog blixtsnabbt tillbaka
hufvudet.
— Fördömdt! gnisslade grefven. Skulle Lilly redan ha varit
i staden eller sändt bud dit och gjort anmälan?
John stirrade ett par ögonblick på grefven.
— Anmälan? mumlade han, och hans bleka ansikte förrådde
tydligt den ångest, som i en hast bemäktigat sig honom. Jo, det
vore just en skön historia, fortfor han. Har grefvinnan gjort
anmälan, så ä’ naturligtvis de där båda gynnarna här för er skull.
— Eller, när allt kommer omkring, för din skull, gnisslade grefven.
Lilly I. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
