Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
— För min skull? Hvarför det? utstötte betjänten förskräckt.
— Jo, du är väl en lika stor olyckskorp som jag, menade
grefven. Fråga bara ditt samvete, så får du höra!
John hade tydligen ett dåligt samvete, ty han tog nu ett steg
baklänges, och hans ansikte blef dödsblekt.
Grefven närmade sig parkmuren på ett ställe, där han bakom
en yfvig buske kunde gömma sig, så att polismännen ej kunde se
honom.
Oafvändt hvilade nu hans blick på de båda männen.
— För tusan! gnisslade han. De gå verkligen icke förbi
utan in.
I ett nu stod betjänten vid sin herres sida och sade hånleende’.
— Nå, då kan ni gratulera er, herr grefve. Här är det
naturligtvis icke fråga om någonting annat än om ett af er fru begånget
förräderi.
— John, om det är, som du säger, stönade grefven, då skulle
vi båda tillika med min Anna här ha spelat ut vår rol, och det
återstode oss ingen annan utväg än att söka vår räddning i en
snabb flykt.
I detta ögonblick kände sig grefven gripen af sin betjänt.
— Sannerligen har jag inte god lust att strypa er, skrek den
senare. Hvarför tog ni och läste in mina pängar? Hvarför tvang
ni mig att stanna kvar här? Jag hade redan varit långt sin kos
och i säkerhet, om ni inte med ert djäkla prat lurat mig att ännu
en gång följa med hit ut.
Grefven hade verkligen, bara för att fängsla John vid sig,
emedan han nu så väl behöfde hans tjänster, öfvertalat honom att
för säkerhetens skull lämna sina icke obetydliga besparingar i förvar
hos honom, och med synnerligen frikostiga löften hade han sedan
äfven förmått honom att deltaga i denna expedition. John tycktes
nu märka, att han låtit lura sig, och att han gjort klokare, om han
redan förut gripit till flykten, såsom han tänkt göra. Hai hade då
nu varit i säkerhet med sina pängar.
Grefven försökte frigöra sig från betjänten.
— Men så tag då ditt förnuft till få: ga, sade han. Hvad
tänker du på, som här ställer till en sådan scen? Begriper du inte,
att vi ha all orsak att förhålla oss lugna och tysta? Tänker du
med vett och vilja störta både dig och mig i fördärfvet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
