Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare - 36. I fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Liksom om John anat, hvad som komma skulle, hörde han,
då han nu åter lyssnade med återhållen andedräkt, att
ingångsdörren till grafkapellet öppnades, och att samtidigt ett par personer
stego in.
TRETTIOSJETTE KAPITLET.
I fällan.
— Förräderi! Ni själf har med ert skrik i onödan förrådt
oss, hviskade John ilsket i den af skräck halft medvetslöse
grefvens öra.
Herr Adlerström tryckte så hårdt Johns hand, som ville han
därigenom uppmana denne, att nu icke mera tala ens i den mest
försiktigt hviskande ton.
— Här måste de vara, ty ännu kunna de icke ha hunnit
aflägsna sig, yttrade en af de båda personer, som stigit in i
grafkapellet och strax åter stängt dörren efter sig.
— Det är visst inspektorn, mumlade den förskräckte grefven.
— Fan ska’ ta honom, den uslingen, den förrädaren, som
nedlåter sig till att springa polisens ärenden, utlät sig John, och det
ofrivilligt tämligen högt.
Att han, då han talade så högt, begått en kolossal dumhet,
det insåg han genast själf; ty han spratt förskräckt till och lyssnade
så ängsligt, som fruktade han, att de där ute stående männen hört
hans ord och nu genast skulle slå alarm samt vidtaga anstalter
i och för hans häktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
