Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 37. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
— Du springer nog inte långt, äfven om du vore fri, för vi
ha allt ändå randat dig ordentligt. Minst åtta dagar kommer du att
tänka på oss utan att ens kunna bjuda till att sitta på en stol.
Men sådant läder ska’ sådan smörja ha.
Efter dessa ord vände han sig bort från John och gick något
längre in i skogen. Han hade ingen aning om, att han därvid gick
förbi Adlerströms gömställe.
— Bäcken måste finnas här i närheten, sade Mattsson för sig
själf. Jag är så törstig, så jag måste ovilkorligen ha någonting att
dricka. Asch, fortfor han, den där springer ingenstans. Om fem
minuter kan jag vara tillbaka, och då har jag åtminstone stillat
min törst.
Ännu en gång såg han forskande bort till den plats, där
John låg.
Sedan sprang han fort inåt skogen för att begifva sig till den
bäck, som faktiskt slingrade sig fram genom skogen på ringa
afstånd härifrån.
Medan han ännu drack, hörde han flera personer närma sig.
— Där borta ligger den skurk, som gjort mordförsöket, hörde
Mattsson en af dessa personer yttra.
Vid ljudet af denna röst spratt han till.
— Det är han. Det var min olyckskamrats röst, mumlade
han och spejade inåt skogen.
Då såg han, att kamratens händer voro fängslade. Åtföljd af
de båda polismännen jämte flera personer från Stensnäs, styrde han
kosan rakt på den plats, där han lämnat John.
Mattsson skulle helst genast velat skynda bort till männen;
men den omständigheten, att kamraten var fängslad, afskräckte
honom från att utföra denna sin föresats.
— Det är allt bäst, att jag dröjer, tills jag får höra hvad
polisen säger om saken, när den får se John, mumlade han för sig
själf. Att låta fängsla mig, det har jag verkligen ingen lust med;
men jag skulle heller inte gärna vilja låta dem bortföra kamraten
min som fånge.
Mattsson hukade sig ned invid bäcken och väntade, tills de
andra på något afstånd gått förbi utan att ha observerat honom.
Försiktigt följde han sedan på lämpligt afstånd efter. Strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
