Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
TRETTIONIONDE KAPITLET.
Nya afslöja* den.
Det var en vacker, en härlig dag, just en sådan dag, som
med all makt tyckes i den fria naturen, i den majestätiska, gröna
skogen vilja locka ut de människor, som äro i behof af
vederkvickelse.
Luftens bevingade sångare hoppa jublande, kvittrande och
drillande från gren till gren. Dessa lyckliga ana icke, hvilken bitter
smärta som understundom, ja, blott allt för ofta, rasar i det af ödet
svårt hemsökta människohjärtat.
Man skulle nästan kunna afundas dessa den gröna skogens
små glada invånare, hvilka icke i likhet med människan äro dömda
att sörja för morgondagen och icke veta af något om de djupa
hj ärtebekymmer, som låta människan se framtiden i de mörkaste
färger, och som icke endast för henne förbittra all glädje utan äfven
tyckas vilja beröfva henne allt hopp om lyckans och fridens
återvändande.
Ja, människan vore i dylika förtviflade lägen att beklaga, för
det hon blifvit till, om icke tron på en evig försyns visa styrelse
och ledning likt ett strålande ljus vänligt hälsade henne ur
framtidens’ mörker.
Säll den, som ej förlorar sin förtröstan på Gud och hoppet
om hjälp från ofvan, när ödets våldsamt brusande stormar tyckas
förkunna undergång åt allt det, som vi haft kärt, på hvilket vi
byggt våra planer och förhoppningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
