Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Äfven öfver det fridfulla hem, i hvilket vi nu åter införa den
ärade läsaren, hade ödets stormar mäktigt brusat fram, medförande
bekymmer, sorg och plågor.
Det var så tyst och stilla i torpare Mobergs lilla oansenliga
stuga.
Hvarken där inne i stugan eller ute i den lilla trädgårdstäppan
hördes vidare vår oskuldsfulla skogsviols glada sång.
Skogsviolen Thora är fortfarande försänkt i djupaste sorg.
Nyss har hon kommit ut från kammaren, där hennes svårt
sårade far och hennes af förskräckelse ännu sjukare mor hvila på
plågans läger
Nu står Thora vid fönstret i det större rummet.
Men hvilken bild af sorg och det djupaste bekymmer erbjuder
hon icke!
Hennes vackra, friska, oskuldsstrålande ansikte är hvitt som
en lilja och visar tydliga spår af den sorg, som sedan någon tid
tillbaka tärt på henne. Det trötta uttrycket i hennes vackra ögon
låter förmoda, att hon har genomvakade nätter bakom sig.
Och så är det äfven.
Med trogen, outtröttlig uppoffring har Thora dag och natt
hållit vakt vid sina föräldrars sjukbädd och vårdat dem med
kärleksfullt tålamod och öm omsorg.
Att himlen skall välsigna hennes bemödanden, det hoppas hon
visserligen i djupet af sitt troende hjärta; men ännu kan man icke
alls med någon visshet förutse utgången af detta ödets hårda slag.
Sedan en liten stund tillbaka hade hon verkligen i någon mån
grundadt hopp om föräldrarnas tillfrisknande.
Den sårade torparen hade ända till för en timme sedan legat
där i sårfeber,
Han hade fantiserat och varit så orolig, att Thora haft all
möjlig möda att i någon mån lugna honom. Och naturligtvis
bidrog det icke till den sjuka moderns återställande, att hon måste se
och höra allt de’.ta utan att vara i stånd att hjälpande ingripa.
Oförtrutet hade Thora vandrat från den ena sjukbädden till
den andra och hade förrättat alla de små och likväl så väraefulla
kärlekstjänster, som ett verkligt snällt och godt barn så gärna och
villigt visar sina sjuka föräldrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
