Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
Att Thora var färdig att digna af trötthet, det tycktes hon
själf icke vilja fästa sig det ringaste vid.
När hon intalade den sjuke fadern tröst och mod, eller
när-hon sade den lidande modern ett kärleksfullt ord och därvid
smekande strök hennes aftärda hand, då visade hon de sjuka städse ett
vänligt, soligt leende för att icke låta dem märka, hur sorgfyldt och
hopplöst det såg ut i hennes inre.
Trots allt kunde de sjuka föräldrarna prisa sig lyckliga, för
det ett så snällt och kärleksfullt barn blifvit dem af himlen
be-skärdt.
Den käre Guden tycktes också redan ha med framgång krönt
Thoras tysta och likväl så tunga kärlekstjänster; ty nu sofvo bägge
två, både den sårade fadern och den sjuka modern,*1 och Thora
vågade betrakta denna sina föräldrars lugna, djupa sömn som en
afgörande vändning till bättring i deras befinnande och som det första
glädjande tecknet till ett snart tillfrisknande.
Dels för att icke till äfventyrs störa föräldrarnas sömn» dels
ock emedan hon nu kände ett oafvisligt behof af att själf få hvila
en smula, hade hon så ljudlöst som möjligt begifvit sig in i det
andra rummet.
Hon vacklade till det öppna fönstret, där hennes lilla syboid
stod, och insöp i fulla drag den friska, vederkvickande skogsluften.
Ovilkorligen hopknäppte hon händerna till bön och höjde den
nu så trötta blicken mot himlen.
Helt tyst mumlade hon:
— Käre Gud i himmelen, gör min gode fader rätt snart åter
frisk och låt mig äfven länge till behålla min kära moder! För dig
är ju ingenting omöjligt; ty du är allsmäktig, och hvad du vill, det
sker visserligen.
Hvad hon bedjande ytterligare sade, det kunde man ej förstå,
ty hon dämpade rösten till en nästan ohörbar hviskning.
Hon hade ingen aning om, att hon, medan hon så stod där
försjunken i djup andakt, blifvit observerad af en man, som stod
borta i skogen.
Mannen i fråga stod bakom en buske och gaf med ett
ve-modsfullt leende oafvändt akt på den bleka Thora.
Han kunde ju se henne från sin plats, och hon skulle
också kunnat se honom, om hon varit en smula uppmärksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
