Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
i hennes hjärta. Men nej, nej, ingenting är mera fjärran från mig
än att söka tilltvinga mig en kärlek, som hon ej kan skänka mig
frivilligt och af innersta öfvertygelse. — Var tyst och stilla, du
oroliga hjärta i mitt bröst! Ännu är ej din vår kommen, ty hon,
som du älskar, är dig fjärran. En ovärdig står emellan dig och
ditt ideal. — Käre Gud, bistå den oskuldsfulla flickan, så att hon
ståndaktigt uthärdar och öfvervinner missräkningens smärta och
oskadd till kropp och själ framgår ur denna svåra hemsökelse!
Thorn hade åter igen öfverväldigats af sömnen.
Hon teg, och ett lycksaligt leende förklarade hennes vackra,
bleka ansikte.
Lyssnaren där ute smög sig helt tyst fram i omedelbar närhet
af fönstret och fördjupade sig helt och hållet i åskådandet af den
vackra, unga flickans ädla drag.
Man såg på honom, hvilken själföfvervinnnelse det kostade
honom att ej för slumrerskan förråda sin närvaro.
Blott allt för gärna skulle han velat blicka in i hennes kära
blåa violögon, blott allt för gärna intala henne tröst; men han
visste ju, att det icke kunde gå för sig utan att bereda henne
hjärtesorg.
Och det ville han för ingen del göra.
Slutligen smög han sig åter bort från stugan, ty han kände
ett oafvisligt behof af att först åter blifva lugnare.
Vid pass en timme kryssade han kring torparens fridfulla
hem för att om och om igen, när han på något afstånd gick förbi
stugan, kasta en längtansfull blick på den sofvande skogsviolen.
Då, när han åter igen borta i skogen på andra sidan vägen
ville gå förbi stugan, såg han, att Thora satt ute på den bänk,
hvarpå han själf förut suttit, försjunken i djupa tankar.
Ovilkorligen stannade han och såg på flickan.
Då, när han märkte, att hennes vackra ögon voro fyllda med
tårar, förmådde han icke längre hejda sig utan närmade sig henne.
Thora for liksom förskräckt upp från sin plats, när hon fick
se honom, och så hastigt, som ville hon ej visa honom sin sorg,
torkade hon sina tårar.
Den unge mannen, hvilken ej var någon annan, än den nyligen
på herrgården till kusk antagne Borin, lyfte artigt på hatten och
räckte flickan handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
