Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 40. Fångad i lögnens nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
— Herr grefven bevittnade då inte själf det äfventyret? frågade
kommissarien liksom i förbigående.
Han kastade dock samtidigt en mycket forskande blick på
herr Adlerström.
— Jag? Hvem pastar det ? Det ar en nedrig lögn. Jag
anhåller om att få veta namnet på den, som kan påstå, att jag
hittills haft så mycket som en aning om hvad John skall ha
upplefvat i skogen.
— Jo, herr grefve, den, som med timlig visshet kan påstå
det, står här.
Grefven kastade en ilsken blick på detektiven.
— Min herre, utbrast ha.n sedan, hvad är det för ett tilltag
af er att göra äfven mig misstänkt på sådant sätt? Ni har ju inte
alls sett mig. Hur kan ni då påstå, att jag varit i skogen och
befriat John?
Detektiven tog ett steg fram i rummet.
— Herr grefve, sade han helt lugnt, jag vet alldeles bestämdt,
att ni var i skogen; de båda gynnarna upplyste mig därom. Det
förvånar mig bara, att ni icke utan vidare medger det; ty det hade
väl inte varit något orätt i det, om ni genast befriat er betjänt,
ifall ni funnit honom liggande där fängslad i skogen.
— Men det är ju inte alls sannt. Det kan ju hända, att jag
gjort en promenad i skogen, ja, jag medger till och med, att jag
tillsammans med folket på Stsnsnäs en stund sökte efter de båda
rymmarna; men det hände mig därunder ett litet missöde, hvarför
jag inom kort återvände hem Några timmar senare kom äfven
John tillbaka, men nämnde ej ett ord om allt det, som ni här
vågar påstå.
Detektiven smålog helt öfverlägset.
— Herr grefve, sade han, jag ber om ursäkt, för det jag nu
måste beslå er med osanning.
— Hva’? Ni vill beslå mig med osanning? uppbrusade herr
Adlerström. Det är ju nedrigt att vilja pådyfla mig något, hvarom
jag, såsom jag ännu en gång bedyrar, icke ens har den
aflägsnaste aning.
Åter igen smålog detektiven.
— Herr grefve, på aen förebråelse, som ni gör mig, kan jag
endast svara, att jag cirka en halftimme efter er och er betjänts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
