- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
467

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 40. Fångad i lögnens nät

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

467

— Men det är ju alldeles omöjligt. Hur har man bara kunnat
komma att misstänka John för en sådan handling?

— Hur misstanken mot er betjänt uppstått, det är tills vidare
i hufvudsak en tjänstehemlighet.

— Så, så. Nå, då ber jag er, herr kommissarie, uppgöra
den saken med John själf; ty det förstår ni nog, att jag ej kan ha
ringaste lust att blanda mig i en dylik otreflig affär.

— Jag skall så litet som möjligt besvära er med denna
angelägenhet, herr grefve, fortfor kommissarien; men likväl måste jag
ställa några frågor till er.

— Skönt! Fråga bara, gärna för mig!

. — Har inte er betjänt på sista tiden förefallit er något
misstänkt, herr grefve!

— Inte det allra minsta. Jag är som fallen från skyarna, för
det jag plötsligt får höra någonting dylikt.

— Så-å. Ni sade ju, att John återkommit till staden i ert
sällskap?

— Det gjorde han också.

— Nå, sade han er ingenting om det, att han där ute i
skogen, på något afstånd från Stensnäs, blifvit öfverfallen och
fängslad af de båda flyktingarna?

Grefven såg så forskande på kommissarien, som ville han
utgrunda dennes hemligaste tankar.

— Hvad ni säger! utlät han sig sedan och brast därvid ut
i ett skallande gapskratt. Hvem har diktat ihop och utspridt den
historien?

— De båda polismännen märkte mycket väl, att grefvens
skratt var tvunget.

— Det är inte alls någon dikt, herr grelve, invände
kommissarien. Jag ber er för öfrigt att taga mina ord så allvarligt, som
de äro menade.

— Edra ord i ära, herr kommissarie; men mig förefaller
saken just därför så ytterst löjlig, emedan jag hittills ej haft någon
aning därom.

— Verklignn inte, herr grefve ?

— Nej, nej! Hade John varit utsatt för ett sådant äfventyr,
så hade han med all säkerhet genast underrättat mig därom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free