- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
545

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 47. Brottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/

545

— Somnar hon bara, tänkte han, så sofver hon sedan så
tungt, som det behöfs.

Han spejade bort till nattduksbordet, på hvilket stodo en full
vattenkarafin och ett glas med citronlimonad. Sedan såg han åter
igen på Greta.

Dennas hufvud sjönk långsamt ned mot soffans ena
sido-gafvel.

Hon höll händerna hopknäppta öfver bröstet.

Man formligen såg på den goda flickan, hur godt sömnen
gjorde henne.

Att hon redan sof, det hörde Frans på hennes regelbundna
andhämtning.

Ännu vågade han dock ej öfvergå till handling.

Han ville, att flickan först skulle sofva så tungt, att hon ej
kunde märka något af det, som försiggick omkring henne.

Frans gick ifrån dörren och öppnade ett paket.

Ur detta tog han fram en mycket tunn grå kappa, som han
hängde öfver axlarna och svepte om sig. Kappan räckte honom
ända till fötterna.

Sedan satte han på sig en fruntimmershatt, hvarigenom hans
ansikte fick ett helt annat utseende.

Ur rockfickan tog han sedan upp en så kallad snickarnyckel
samt en liten flaska.

Så utrustad gick han åter fram till dörren och tittade genom
nyckelhålet in i rummet bredvid.

Då såg han till sin stora förskräckelse, att grefvinnan Lilly
vaknat.

Han måste särskildt lägga band på sig för att icke ge sitt
missnöje luft i en svordom.

— Greta, jag är så törstig, hörde han grefvinnan med låg
rost yttra.

Flickan hörde ingenting.

Hon sof tungt.

Först nü tycktes Lilly märka, att hennes tjänarinna somnat.

— Präktiga flicka, hviskade hon. Åh, jag vill gärna törsta,
för att du ska’ få hvila en liten stund. Trött . . . jag själf är
alltjämt så trött.

Lüly 1. ’ 35.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free