- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
584

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584

den kampera tillsammans; ty jag får hvilken dag som helst tio
andra.

— Anna, Anna! stönade grefven i en om verklig förtviflan
vittnande ton. Nu, i dag, i en så kritisk belägenhet, då vi
sannerligen ha annat än dina förmenta giftermålsutsikter att tänka på,
yttrar du sådana ord.

Med förgrymmad uppsyn och i en därmed öfverensstämmande
ton svarade skådespelerskan:

— Ja, det kan jag då sannerligen ha skäl till, tycker jag, ty
allt ifrån den stund, då vi förlofvade oss, har jag ju ej haft någon
endaste lugn, sorgfri minut. Den ena uppskakande, ängslande
scenen följer ju tätt på den andra. Den ena förtreten är värre än
den andra. Måste jag inte under sådana omständigheter grundligt
förlora lusten att vidare hänge mig åt ett bedrägligt hopp? Du gör
ju bara narr af mig med dina iöften och förespeglingar.

I detta ögonblick hördes bakom dem en hostning, som tydligen
var framtvingad. •

Nästan samtidigt sågo de sig öm.

Af förskräckelse ryckte de till, när de sågo förföljarens
hånfullt leende ansikte.

Nu var det ej längre något tvifvel underkastadt, att mannen
afsiktligt förföljde dem, och att han hade någon hemlig och tillika
högst säregen afsikt.

Genast påskyndade de sina steg i hopp om att komma bort
ur denne obekantes farliga närhet.

Förgäfves!

Äfven den obekante ökade farten, så att han alltjämt bibehöll
samma afstånd mellan sig och dem.

Redan hade de kommit i närheten af det hotell, på hvilket de
bodde, men af pur rädsla vågade de knappast se ditåt, ännu
mindre gå in.

De satte i väg förbi, som om de haft ett helt annat mål och
tillika förtvifladt brådtom.

När främlingen, hvilken en lång stund följt efter dem såsom
deras egen skugga, inte heller nu blef tillbaka, visste de sig ingen
annan råd än att på närmaste torg hyra en droska och tillsäga
kusken att köra så fort som möjligt till ett tämligen långt aflägset mål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free