Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Grefven nämnde i försiktigt dämpad ton resans mål och tryckte
samtidigt en sedel i kuskens hand för att därigenom sporra honom
till tjänstaktighet och skyndsamhet.
Mannen gjorde också sitt bästa, och grefven och Anna hade
åtminstone den glädjen att se, det förföljaren först då hann fram till
droskstationen, när de, tack vare den ovanligt snabbfotade
åkarkampen, redan på andra sidan torget veko in på en sidogata.
Nu hoppades de ha blifvit lyckligen kvitt sin trogna skugga.
Men de skulle med förfäran bli varse, att de misstagit sig.
Förföljaren var inte dummare än de, han hittade också på
knepet att ta en droska och fort följa efter de flyende.
Men han satte sig inte i droskan utan på kuskbocken och
kunde där noga bestämma farten genom att undan tör undan säga
åt kusken hur fort denne borde köra.
Han uppgaf inte något bestämdt mål utan sade bara, att
kusken ej hade någon annan uppgift än att följa efter den droska, som
nyss lämnat stationen och att, om denna stannade, göra samma- •
lunda.
Om också förföljaren icke betalade så bra, som grefven gjort
så var han åtminstone icke knussligare, än att kusken kunde känna
sig fullt nöjd med betalningen.
Om en liten stund frågade kusken:
— Säg, herrn är väl detektiv?
Den tilltalade nickade liksom instämmande och svarade sedan:
— Tro hvad ni vill, men behåll edra förmodanden för er själf!
Ni kan väl tänka er, ntt jag ej får tala med er om
ämbetshemlig-heter.
— Ja, det begriper jag väl, brummade kusken. Jag menade
bara det, att nog ingen annan än en detektiv skulle företaga en
sådan färd. Jag har också hört glunkas om, att ni hade att vänta
flere detektiver hit från Stockholm. Herrn är väl från Stockholm?
— Ja, det behöfver jag ju inte göra någon hemlighet af, att
jag det är, ljöd svaret.
Kusken var nu öfvertygad om, att han skjutsade en detektiv,
och att det här måste vara fråga om en högst viktig angelägenhet.
Han hoppades också få veta ändamålet med denna nattliga
kappkörning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
