Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Kusken var i själfva verket inte alls missnöjd med sin trogne
Rosinante, men i stället så mycket mer med den inbundne
främling, som han skjutsade.
Plötsligt stannade den vagn, i hvilken grefve Adlerström och
Anna farit före.
Genast gaf den tystlåtne främlingen ett tecken, att hans kusk
skulle stanna.
— Passa nu på och se efter, hvart de båda gå! hviskade han
till honom. Jag vill försiktigtvis icke visa mig för dem, hvarför jag
nu tar plats inuti vagnen. Gör er sak bra, så vankas det också en
vacker dricksslant, och om lyckan vill mig väl, kan ni sedan kanske
till på köpet äfven få veta någonting viktigt. Men ni får på inga
vilkor utbasuna det, Tänk städse på, att hin skulle anamma mig
med hull och hår, ifall jag läte någonting komma mig till last i
fråga om ämbetshemligheter!
I en hast försvann främlingen in i droskan, och den nyfikne
kusken satte åter hästen i gång.
Han såg att de båda förföljda nu gingo vidare arm i arm.
Snart veko de om hörnet in på en annan gata.
Naturligtvis ökade kusken genast farten för att icke till
äfventyrs förlora de intressanta personerna ur sikte.
Ett litet stycke hade han kört efter dem i skridt, när han såg
dem styra kurs på en annan åkarstøtion.
— Ja, men det är inte illa, mumlade kusken. Nu ta de
redan åter igen en droska, och följaktligen är det ju alldeles tydligt,
att de bara velat sno sig för bylingen. Jag skulle bara vilja veta
hvad det egentligen är fråga om, Att någonting är på tok med det
där herrskapet, det märkes granneligen.
Och mycket riktigt.
Sedan grefven och Anna sett sig omkring, liksom ville de
förvissa sig om, att förföljaren inte äfven nu var dem i hälarne, hyrde
de åter igen en droska och foro därifrån.
Kusken på den andra droskan böjde sig hastigt ned och hviskade:
— Hör nu, herrn, nu kan ni komma hit upp till mig igen,
om ni vill se, hvart de båda andra åka. Ser ni, i den där droskan
ha de smitit in.
Den obekante steg åter ur, och i nästa, ögonblick tronade han
ånyo på kuskbocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
