Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
— Alldeles riktigt, svarade han. Doktor Brummer är er bäste
och förtrognaste vän.
— En skurk, en usling, en bedragare, en förrädare är han,
utropade Anna, i det hon hastigt skyndade till.
— Ja, Gud nåde den skurken! skrek grefven. Han är skulden
till hela olyckan. Får jag honom en gång framför mynningen af
min revolver, då. det säger jag på förhand, skjuter jag honom en
kula genom hufvudet. Redan för länge sedan har jag svurit honom
döden.
— Ja, lätta för all del ert hjärta, herr grefve! sade Kramer
lugnt leende. Det är bäsl, att ni först ger ert groll en smula luft.
Är det gjordt, så kommer ni nog sedan af er själf till insikt om
ert misstag, och ni skall då inte alls vidare tänka på att skjuta
ihjäl er gode vän.
— Ni är en betydligt fräck individ, vet ni det? skrek Anna
ilsket.
— Men hvarför så upprörd, fröken Neuman? sade Kramer
med orubbligt lugn. — Herr grefve, jag kommer på uppdrag af
doktor Brummer.
— Hvad vill då den människan mig? sporde grefven.
— I första rummet, fortfor Kramer, är jag här för att upplysa
er om ert stora misstag . . .
— Ha, ha! skrattade grefven. Hvarför kommer inte den
bedragaren själf? Han anar väl, hvad som förestår honom, ifall
han visar sig?
— Åh, visst inte, herr grefve! Ni känner ju till ordspråket,
att man inte äter någonting så hett, som det kokas, och ni vet
också mycket väl, hur oklokt det vore af er att helt och hållet
bryta med er intimaste vän och förtrogne. Spelade doktorn er ett
spratt, så hade han naturligtvis sina goda skäl att göra det.
— Alldeles riktig. Dessa goda skäl känner jag så väl till,
svarade grefven med dystert rynkade ögonbryn. Men med sin
bakslughet och gemena elakhet har han tillfogat sig själf största
skadan; ty nu kan han icke mera göra mig något, utan hela skulden
hvilar på honom ensam.
— Hm, hm! Herr grefve, hvarje sak har minst två sidor,
svarade Kramer, och att ni utan vidare skulle med helgonmin kunna
Lilly I. - 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
