Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
— Mitt namn, svarade främlingen, gör egentligen ingenting
alls till saken, ty det är er i alla fall obekant. Men ni kan ju i alla
fall gärna få veta, att jag heter Kramer.
— Kramer? upprepade grefven och ruskade på hufvudet. —
Känner du till det namnet? vände han sig sedan till Anna, hvilken
stod där på tröskeln till det angränsande rummet och med ursinniga
blickar mönstrade inkräktaren.
— Jag känner inte alls människan, utstötte hon och skar
tänderna.
— Förklara er då tydligare, herre! vände sig grefven åter till
mannen, som kallat sig Kramer. Hvem är ni? Hur känner ni
mig? Hvad har ni för afsikt med det, att ni förföljt oss, och att
ni nu mot vår vilja inträngt här?
Kramer skrattade.
— Herr grefve, minnes ni inte ännu den man, som ni en
gång träffade ej långt från Stensnäs i närheten af den stuga, som
tillhörde tjutskytten Mattsson!
Herr Adlerström spratt til).
— Jag förstår er inte, sade han.
— Åh, ni skall icke endast förstå mig utan äfven erinra er
min person, om jag säger er, att ni den gången för mig berättade
en så vacker och rörande historia om en stackars sinnesrubbad
bagarmästardotter.
Grefven stirrade nu med genomborrande blickar på den midt
emot honom sittande.
— Hva’? uppbrusade han i vredesmod. Skulle ni alltså vara
den bedragare, som frånnarrat mig en summa pängar?
— Men, herr grefve, det var väl den gången i första rummet
ni, som bedrog mig och inte tvärtom. Ni trodde er i mig ha
träffat på en dummerjöns, hvilken ni kunde smälla i en enfaldig
saga: men såsom ni antagligen efteråt insett, var jag minst lika
klok som ni, om icke ännu klokare, det vill säga, jag
genomskådade er.
Grefven utstötte en halft undertryckt svordom.
— Jaså, denne skurk är ni alltså? gnisslade han. Ni är doktor
Brummers, den gemene judassjälens, hemlige medhjälpare.
Kramer nickade leende på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
