Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
experiment, var då försiktigare i valet af medhjälpare! Vi skulle
oförtöfvadt ha blandat oss i saken, om vi icke tyvärr sväfvat i
ovisshet om mycket annat. Nu veta vi allt; ty händelserna på det
andra hotellet ha med ens tagit slöjan från våra ögon. Men just
af detta skäl känner sig doktor Brummer föranlåten att på det
bestämdaste för all framtid förbjuda er upprepandet af dylika scener.
Han låter säga er, att ni, om ni icke vill göra honom till er allra
farligaste fiende, hädanefter i hvarje afseende måste lämna fru
grefvinnan och Greta i fred.
— Hvar är doktorn? Hvar är den skurken? sporde grefven.
— Min vän skall kanske redan i morgon personligen göra er
sin uppvaktning, svarade Kramer. För närvarande har han åtskilligt
som är mycket angeläget, att ombestyra på annat håll. Jag skulle
nu så länge bara fråga er, på hvad sätt ni tänker ordna saken
med Frans Mård. Doktorn tilltror inte den karlen någon vidare
ståndaktighet, då det gäller att bevara den så viktiga hemligheten,
och han skulle därför gärna vilja veta, om ni redan tänkt därpå
eller uppgjort någon plan för att förebygga denna allvarsamma
fara, det vill med andra ord säga, om ni ämnar hjälpa fången, så
att han med det snaraste kan fly.
Med dessa ord hade Kramer verkligen vidrört ett ämne, som
för grefven och Anna redan varit en brännande fråga.
— Fly? Ja, kunde Frans Mård fly, då skulle vi sedan åter
kunna andas friare, sade herr Adlerström.
— Nå-å, har ni inte redan tänkt därpå?
— Tänkt därpå? upprepade grefven. Med allt mitt tänkande
kan jag ju inte befria fången.
— Så, så. Om ni själf är så rådlös, då alundas jag
verkligen inte edra medhjälpare. Men inte heller ni är att afundas. Ser
Frans Mård, att ni ej försöker bringa honom någon hjälp, då skall
han blott allt för snart falla på den tanken att äfven draga in er i
hvirfveln; ty att ensam försmäkta i häktelse och veta, att andra
glädja sig åt friheten och fråssa i vällefnad, det alstrar så lätt en
känsla af afund och missunsamhet. Korteligen, jag skulle kunna
slå vad om, att Frans Mård fort kommer på den tanken att äfven
störta er själf i olycka af hämd, för det ni öfvergifvit honom i hans
olycka och ej bringat honom någon hjälp.
Dessa farhågor haae grefven redan från allra första början hyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
