Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
— Så säg då, hvad ni begär, Kramer, och säg mig också»
hur ni tänker gå till väga! Jag antar, att vi sedan lätt ska komma
öfver ens i pänningfrågan.
— För mitt arbete begär jag två tusen kronor.
— Dem ska’ ni få, Kramer, dock ej förr, än ni verkligen gjort
mig den önskade tjänsten.
— Det kan aldrig komma i fråga, att jag går in på ett
sådant vilkor, förklarade Kramer. Jag lofvar att redligen göra hvad
jag kan, men jag fordrar pängarna i förskott.
— Ja visst, och sedan, när ni har pängarna i er ficka, då
ger ni er helt enkelt i väg och lämnar mig i sticket.
— Det har ni inte att befara, herr grefve, ty äfven vi, det
vill säga doktor Brummer och jag, ha intresse af, att Frans Mård
så snart som möjligt åter kommer på fri fot. Kommer han inför
rätta, så blefve antagligen äfven tal om sådana saker, som röra
doktorn själf. Inser ni nu, att jag menar ärligt, och att det icke
är min afsikt att bara lura ifrån er pängarna?
— Godt! Ni skall få den begärda summan, sade Anna.
— Med min andel ensamt är jag inte betjänad; ty min plan
är sådan, att jag nödvändigtvis äfven måste låta några gamla
bekanta förtjäna en hacka. Äfven dessa äro så beskaffade, att de
inte göra mig den tjänsten gratis, och det kan jag inte förtänka dem det
— Ja, men så säg oss då, på hvad sätt ni ämnar verkställa
befrielsen!
— Ro törst hit med de två tusen kronorna, så vet ni sedan
inom fem minuter allt, hvad ni behöfver veta.
Grefven bringade verkligen detta offer och lämnade Kramer
två tusen kronor 1 sedlar.
Kramer stoppade först omsorgsfullt på sig pängarna och
redogjorde sedan tör sin plan.
— Åh fan! Nå, men det var verkligen ingen dum tanke,
småskrattade grefven. Ar ni så bekant här i Norrköping och
särskildt i fängelset, dä måste det för er gå som en dans.
— Åh nej, så lätt, som ni tror, går det nog inte, ty, såsom
jag redan sagt, behöfver jag därtill ytterligare en vacker slant.
-— Säg summan!
— Det är tre af mina gamla, som måste anlitas, herr grefve,
och eftersom hvar och en vill förtjäna något, om han gör mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
