Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
jag eller någon annan genomdrefve, att Frans Mård inom tjugufyra
timmar åter befunne sig på fri fot?
Grefven förmådde endast ofullständigt dölja den glada
sinnesrörelse, som vid dessa Kramers ord bemäktigade sig honom.
— Kramer, utbrast han, tror ni verkligen, att det skulle kunna
vara möjligt?
— Någon lätt uppgift vore det naturligtvis inte, men har man
bara tillräckligt med kontanter till sitt förfogande, så låter sig nog
mycket göra, som i annat fall vore komplett omöjligt. Ni vet ju,
att pängar öppna alla portar och dörrar, till och med fångceller.
— Kramer, det låter ju, som om ni redan hade en idé. Tala!
Hur tror ni, att det skulle vara möjligt att befria fången.
Den tilltalade ryckte på axlarna.
— Jag vet nog hvad jag vill, sade han, men ni vet nog också,
att ett godt råd är värdt guld. Om ni inte vill offra någonting af
den varan, så kan jag också bespara mig mödan att vidare orda
om saken,
— Nej, nej, jag har ju redan sagt, att jag är villig att bringa
ett offer, fortfor grefven hastigt.
— Nå, i så fall vilja vi med det samma tala om priset.
— Vill ni själf öfvertaga saken, Kramer?
— Jag ensam skulle göra mycket dåliga affärer, ty man
springer inte så utan vidare tvärs igenom fängelsemurarna. Med
våld kan man här ingenting uträtta.
— Det är mig alldeles likgiltigt, hur ni bär er åt, förklarade
grefven. Hufvudsaken är, att planen är utförbar och att vid
utförandet allt undvikes, hvarigenom någon misstanke skulle kunna
falla på mig.
— Nå-å, herr grefve, hvad skulle ni alltså godvilligt vilja
betala?
— Tusen kronor genast.
Kramer tillät sig en axelryckning och ett nästan medlidsamt
leende.
— I så fall får ni allt själf hämta ut er Mård, svarade han;
ty skulle jag göra er den tjänsten, så måste jag sätta till ett par
tusen kronor af min egen kassa och dessutom ge er på köpet alla
mina ansträngningar jämte den fara, som jag utsatte min dyra
person för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
