Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
jag vill fritt och öppet säga dig, att den här historien förefaller mig
högst besynnerlig.
— Hva’? Du kanske rent af misstror mig, Smedberg?
Vaktkonstapeln ryckte på axlarna:
— Det har jag ju i så fall mina goda skäl till, sade han.
— Så-ä? Säger du det? Dessa dina goda skäl skulle jag
gärna vilja veta.
Smedberg gick ett steg närmare Kramer.
— Jag misstror dig, sade han, emedan för det första det
arbete, som du här vill förrätta, inte alls är af nöden. För det andra
har jag ingen aning om, att direktörn gifvit dig ett sådant uppdrag,
och för det tredje är du ju inte alls murare till professionen. Jag
skulle vilja se en kakelugn, som du satt upp. Att rifva ned en
sådan, det skulle du kunna gå i land med, men att sedan ställa
den i ordning igen, så att den vore användbar, det blefve nog
benigare. Undrar just, om du inte finge lof att ta hjälp till det?
Kramer smålog så listigt.
— Du är ju alldeles fördömdt slug, vet jag, sade han. Men
är du nog klok för att inse, att en litograf i allmänhet inte äfven
är murmästare och kakelugnsmakare, så kan du ju gärna för mig
också med det samma få veta hufvudsaken.
Smedberg såg allt mera förvånad ut.
— Verkligen alltså? sade han. Du för någonting helt annat
i skölden? Icke sannt, du har bara med list smugglat dig in här i
någon hemlig afsikt?
Kramer nickade instämmande.
— Det är nog så, som du antar, svarade han skrattande; men
det måste du i alla fall medgifva, att jag gått ganska knepigt tillväga.
Fångvaktaren gick där mycket upprörd fram och åter i rummet.
Plötsligt stannade han framför Kramer och visade på dörren>
i det han sade:
— Jag ber dig, laga, att så fort som möjligt åter komma
härifrån; ty jag har-verkligen inte lust att inlåta mig på hemligheter
eller någonting, hvarigenom jag kunde råka ut för obehag. Alltså,
där är dörren, och porten, genom hvilken du kom in, hittar du nog
själf åter reda på.
Kramer rörde sig ej ur fläcken. Han drog under förklädet
fram en bränvinsbutelj och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
