Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
— Drick, gamle vän, så kommer du strax i en bättre
sinnesstämning.
Smedberg tillbakavisade med afgörande bestämdhet den
framräckta buteljen och gick till dörren.
— Vill du nu gå godvilligt, eller ska’ jag underrätta direktörn?
frågade han.
Kramer tog på sig en listig min.
— Godvilligt går jag först något senare, gamle vän, svarade
han. Vill du ovilkorligen hämta hit direktörn, så ska’ jag för
honom berätta historien, pà hvad sätt vi blifvit goda vänner med
hvarandra.
— Jaså, du ämnar spela förrädare?
— Det kan inte alls falla mig in, förutsatt naturligtvis, att du
är en förståndig karl, som låter tala ett ord med sig.
— Men jag vill inte gå i kompani med dig om något
hem-"lighetsmakeri.
— Det är heller inte alls meningen. Men om du inte finner
något behag i bränvinsflaskan, så kanske ett sådant här trefligt
papper är mera i din smak?
Fort tog Kramer fram en plånbok, som han burit väl förborgad
på bara bröstet, och visade fångvaktaren en hundrakronesedel.
Smedberg ryckte förskräckt till vid åsynen af denna sedel.
Han utbrast:
— Människa, var har du fått så mycke’ pängar ifrån?
— Jo, hör du, det skulle du väl bra gärna vilja veta?
— Har du stulit nu igen? Nu vill jag bara göra dig beredd
på, att du snart åter sitter inom lås och bom.
— Kan inte alls falla mig in. För det första har jag inte
stulit pängarna, och för det andra har jag tagit lärdom af ledsamma
erfarenheter, så att jag nu icke mera är så dum* att jag låter fånga
mig.
Smedberg ruskade på hufvudet.
— Det tror jag helt enkelt inte, sade han. Har du mycke’
pängar, så har du också förvärfvat dem på oredligt vis, ty du är
icke den som uppfunnit arbetet.
Kramer skrattade.
— Men om jag ville skänka dig pängarna, skulle du helt visst
icke säga nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
