Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
— Skänka . . . skulle du vilja skänka mig så mycke’ pängar?
— Ja, hvarför inte? För gammal vänskaps skull unnar jag
dig gärna ett litet! dyrtidstillägg, och för-mig blir det oaktadt alltid
något öfver. Se där, tag pängarna; de ä’ dina.
Fångvaktaren vek förskräckt tillbaka.
— Nej, nej, utstötte han hastigt, jag vill inte ha någonting till
skänks af dig, ty inte utan orsak är du så frikostig. Jag är rädd,
att du vill söka förleda mig till något orätt.
— Kan väl inte alls falla mig in. Du är min gamle vän, och
om du besvarar en fråga, som jag ställer till dig, så begår du väl
inte något orätt med det.
— Hvad vill du då veta?
— Ja, tag nu först af allt emot pängarna, Smedberg! Jag
skänker dig dem, äfven om du sedan skulle vägra att besvara min
menlösa fråga.
— Frestelsen var för stor.
För hundra kronor måste ju fångvaktaren i halfannan månads
tid sköta sin långt ifrån angenäma syssla inom fängelset, och på den
lönen hade han ej samlat någon förmögenhet, han var en
fattig sate.
Följaktligen voro hundra kronor för honom en stor rikedom,
som han icke utan nödtvång ville låta gå sig ur händerna.
— Se så, tag den nu! Där har du för ditt välförhållande,
fortfor Kramer skrattande, i det han tryckte sedeln i fångvaktarens
hand.
— Du drifver väl bara med mig? frågade den senare. Icke
sannt, sedeln är väl inte alls äkta? Antagligen har du slagit dig på
att göra falska pängar om igen?
— Tror du, att jag är dum? skrattade Kramer. När jag på
lättvindigt sätt kan förtjäna äkta sedlar, faller det mig naturligtvis
inte alls in att med mycken möda fabricera falska sådana och att
sedan till råga härpå låta spärra in mig. Nej, nej, granska bara
först noga sedeln, och du skall finna, att jag, ingalunda drifver
med dig.
Smedherg höll sedeln mot ljuset och synade den noga på
bägge sidor.
— Nå-å, gamle vän, är den äkta, eller är den inte äkta?
frågade Kramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
