Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
Medan han här höll på med sin nyckelprofning, som beredde
honom mycken förtret, blef det åter lif där nere i fångvaktarens rum.
Smedberg hade ingen gång blifvit helt och hållet medvetslös.
Han hade bara i följd af bedöfningen känt sig så svag, att
han ej kunde sätta sig till motvärn.
Eftersom han visste, att Kramer var en våldsam person, som
nog icke skulle bäfva för att begå ett brott, hade han låtsat
fullständig medvetslöshet.
Och halfvägs medvetslös var han ju verkligen.
Så snart Kramer lämnat rummet, försökte Smedberg resa sig
upp, hvilket också lyckades honom, fastän med stor ansträngning.
Men han hade ej gått många steg, innan han som en drucken
började ragla och föll till golfvet.
Där låg han några minuter alldeles orörlig, men sedan blef
det åter lif i honom.
Mödosamt reste han sig upp från golfvet och stödde sig mot
väggen, emedan han kände, att han ej förmådde hålla sig på benen
utan stöd.
Han uppnådde dörren och öppnade den.
Men många steg hade han ej tagit där ute i korridoren, innan
han åter raglade och föll omkull.
Emellertid var han ännu, fastän han ej kunde gå, i besittning
af så mycken energi och sinnesnärvaro, att han släpade sig fram
genom korridoren, krypande på händer och fötter.
Med mycken möda uppnådde han dörren till
fängelsedirektörens våning. När han lyckats släpa sig så långt, knackade han på.
Men ingen kom och öppnade. Då reste han sig åter med den
yttersta ansträngning upp. Det lyckades, och strax därpå drog han
i klocksträngen.
Några ögonblick senare hördes ljudet af steg där inne.
Dörren öppnades, och fängelsedirektören stod på tröskeln.
När han fick syn på fångvaktaren, som stod där stödd mot
väggen, förstod han genast, att någonting högst ovanligt måste ha
inträffat. ; gg
—_Hvad är det med Smedberg? frågade han.; §
Vaktkonstapeln försökte tala, men endast några oartikulerade
ljud^kommo öfver hans läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
