- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
615

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

615

— Hur i Guds namn är det fatt. Smedberg? Hvad har händt?
fortfor direktören, hastigt och ifrigt.

Då lyckades Smedberg med mycken möda få fram orden:

— Fort! — Cellen 23. — Tag nycklarna! Jag... jag kan
inte. . .

— Hvad står då på där, Smedberg? frågade direktören bestört.

Visserligen försökte vaktkonstapeln ännu en gång tala, men nu

fick han åter igen bara fram några oartikulerade ljud, och sedan
sjönk han formligen ihop.

Fängelsedirektören besinnade sig intet ögonblick.

Genast lyfte han upp vaktkonstapeln och bar in honom i hans rum.

När han där lade ned honom på soffan, slog Smedberg upp
ögonen.

— Fort! . Skynda er! 23-an, men inte. . .

— Är Smedberg sjuk?

Den tilltalade ruskade på hufvudet.

— Fort, fort!

Han pekade mot dörren; men strax därpå var han åter
medvetslös.

Direktören knäppte upp hans röck och öppnade äfven fönstret.

Men sedan skyndade han åter ut och uppför trappan.

När han närmade sig dubbeldörren, gick han långsamt och tyst.

Han hade ännu ingen aning om hvad Smedberg egentligen
menat med sina ord.

Endast så mycket hade han förstått, som att denne önskade,
att han genast skulle begifva sig till cellen nummer 23.

De båda dörrarna ofvanför trappan voro ordentligt lästa,
såsom ordningsreglerna inom fängelset föreskrefvo.

Direktören beslöt det oaktadt att vara ytterst försiktig.

Hufvudnyckeln brukade han ju städse bära på sig. Äfven
med en liten fickrevolver var han alltid försedd.

En sådan försiktighet var också fullt berättigad, ty redan mer
än en gång hade han blifvit öfverfallen af fångar, som försökt rymma.

Men just emedan han visste, att han bar ett vapen på sig,

var han säker på sin sak.

Under för handen varande omständigheter hade han emellertid
nog gjort klokt, om han tagit med sig en eller ett par vaktkonstaplar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free